11 September
Åh Emma..om bara nån timme så fyller du 12 år. I år blir det ingen vanlig födelsedag..i år firar du din födelsedag i himlen. Jag hoppas att du får den finaste och godaste tårtan och massor av presenter. Jag önskar att du kom hem till oss nu,,,vi saknar dej så förfärligt mycket<3
Jag skriver mer imorgon gumman. Älskar dej för evigt!!!
Jag skriver mer imorgon gumman. Älskar dej för evigt!!!
Väntan på besked.....
Mina kollegor på brandkåren satte ner mej vid brandbilen...jag har aldrig någonsin upplevt en sådan skräck som där och då. Jag förhandlade med gud hela tiden...jag tänkte att livet kan inte vara så här grymt..hon får säkert ligga på sjukhus nån dag..kanske till och med nån vecka, men sen blir hon frisk och kommer hem igen. Samtidigt innerst inne sa en röst att hennes liv hade flytt...jag försökte tysta den rösten, ville inte höra. Hoppet om ett mirakel fanns där.
Någonstans i i andra änden av olycksplatsen får jag syn på en grön t-shirt och en grön cykelhjälm........lillebror Mattis har sett uppståndelsen och kommit cyklandes för att se vad som händer..han ser sin syster ligga livlös på marken och han blir livrädd.. han provar att ringa hem till pappa, men tar fel nummer. Vi ser sedan i hans telefon att han ringt Emma gång på gång.
Stackaren cyklar hela vägen hem...så rädd han måste ha varit.
Väl hemma så är pappa jan på väg ner till olycksplatsen. Någon har kommit hem och talat om att Emma blivit påkörd. Han och Mattis får skjuss ner.
Sedan är allt bara rörigt..jag sitter vid brandbilen och hör trafiken på radion...helikoptern kanske inte kan landa pga låga moln säger någon. åh bara kom..fort som fan måste ni komma..Emma måste få hjälp FORT!!!!
Vi stod där och väntade och väntade. Gammelmorfar hämtade Mattis och tog med honom till Åsen.
Helikoptern kom äntligen, Emma låg fortfarande i ambulansen, där dom gjorde allt för att rädda hennes liv. En brandman från Sveg skjussade mej och Jan till brandstationen så jag fick byta om, och Jan fick skjuss av grannen Ida hem och hämta plånboken. Då var vi redo att åka efter Emma.
Problemet var bara att dom aldrig flyttade in Emma i helikoptern...jag kunde inte förstå varför det skulle ta sån tid, far iväg med henne så hon får hjälp på sjukhuset tänkte jag!!!
Efter vad som kändes som en evighet, kommer det ut en kvinna från ambulansen. Hon hade ca 10 meter att gå fram till oss. Hennes ansiktsdrag är som fastetsade på min näthinna..jag såg vad hon skulle säga. Dom 10 metrarna kändes som kilometrar, det tog sån tid innan hon nådde fram till oss.
-Jag är hemskt ledsen, sa hon. Vi har provat med alla medel i över en timme, men vi kunde inte rädda eran flicka.....................
Någonstans i i andra änden av olycksplatsen får jag syn på en grön t-shirt och en grön cykelhjälm........lillebror Mattis har sett uppståndelsen och kommit cyklandes för att se vad som händer..han ser sin syster ligga livlös på marken och han blir livrädd.. han provar att ringa hem till pappa, men tar fel nummer. Vi ser sedan i hans telefon att han ringt Emma gång på gång.
Stackaren cyklar hela vägen hem...så rädd han måste ha varit.
Väl hemma så är pappa jan på väg ner till olycksplatsen. Någon har kommit hem och talat om att Emma blivit påkörd. Han och Mattis får skjuss ner.
Sedan är allt bara rörigt..jag sitter vid brandbilen och hör trafiken på radion...helikoptern kanske inte kan landa pga låga moln säger någon. åh bara kom..fort som fan måste ni komma..Emma måste få hjälp FORT!!!!
Vi stod där och väntade och väntade. Gammelmorfar hämtade Mattis och tog med honom till Åsen.
Helikoptern kom äntligen, Emma låg fortfarande i ambulansen, där dom gjorde allt för att rädda hennes liv. En brandman från Sveg skjussade mej och Jan till brandstationen så jag fick byta om, och Jan fick skjuss av grannen Ida hem och hämta plånboken. Då var vi redo att åka efter Emma.
Problemet var bara att dom aldrig flyttade in Emma i helikoptern...jag kunde inte förstå varför det skulle ta sån tid, far iväg med henne så hon får hjälp på sjukhuset tänkte jag!!!
Efter vad som kändes som en evighet, kommer det ut en kvinna från ambulansen. Hon hade ca 10 meter att gå fram till oss. Hennes ansiktsdrag är som fastetsade på min näthinna..jag såg vad hon skulle säga. Dom 10 metrarna kändes som kilometrar, det tog sån tid innan hon nådde fram till oss.
-Jag är hemskt ledsen, sa hon. Vi har provat med alla medel i över en timme, men vi kunde inte rädda eran flicka.....................
fortsättning på tisdagen.....
När tjejerna gått iväg med sin pantsäck kom lillebror Mattis och frågade om jag gett bort hans pantflaskor...ja det hade jag förståss gjort utan att veta det. Han blev ledsen för det. Kl 13.45 ringde jag upp Emma och frågade om dom kunde tänka sig att dela panten med lillebror. ja det var inga problem, det kunde dom.
Jag hoppade in i bilen och åkte ner på coop för att handla lite och ta ut pengar för att betala klippningen. Jag var lite sen och tänkte egentligen åka direkt till frissan och ta ut pengarna sedan, men av någon anledning svängde jag in före.
Emma och hennes vänner var där..jag fick mattis pengar för panten, och sen vet jag att vi pratade lite..men jag minns inte om vad..det var bara så där vardagligt. Ses sen Emma kan jag tänka mej att jag sa när jag hoppade in i bilen, vinkade åt Emma och hennes vänner och åkte för att klippa mej.
Aldrig kunde jag väl ha anat att det var sista gången jag skulle få träffa min älskade lilla flicka...Åh Emma om jag bara kunnat skydda dej från det som snart skulle hända!!!
Jag kom till Marie och vi diskuterade hur hon skulle klippa och färga. Hon började att klippa och vi pratade om ditt och datt. Jag minns att Isabelles mormor kom in för att lämna på en fond, och vi pratade om hur bra Emmas flygresa från Stockholm hade gått, att hon skulle få flyga nästa gång också..
Sen gick det bara en liten stund, då pep brandlarmet i min ficka...Stort larm trafikolycka Lillhärdal Kyrkparkeringen har jag för mej dom sa. Jag sa åt Marie att jag var tvungen att åka på det, sen for jag mot brandstationen..ännu lyckligt ovetande...
Jag var först på plats, och när jag höll på att byta om så kom Mats, förmannen. Jag såg direkt att detta var något riktigt allvarligt. Han sa- det ligger en liten flicka där..det ser inte bra ut! Han gav mej hjärtstartaren och sa-den här kommer att behövas!
Det kändes fruktansvärt obehagligt när vi åkte iväg den korta biten till kyrkan. När vi närmade oss så såg jag hur 2 personer höll på med hjärt och lungräddning på någon som låg på marken.. Jag tog hjärtstartaren och hoppade ur och sprang mot dom. Det allra första som slår mej när jag kom närmare var att Såna där skor har ju Emma..det ser ut som hennes älsklingsskor...sen såg jag resten.....det är ju Emma....jag såg att hon var död. Jag tror jag skrek åt hon som satt med Emma..Är det Emma?? Ja tyvärr tror jag hon svarade..min stackars arbetskamrat som var först på plats. Sen blir allt dimmigt..man minns bara lite..som att han som kört på Emma gick omkring och rökte..
Jag hoppade in i bilen och åkte ner på coop för att handla lite och ta ut pengar för att betala klippningen. Jag var lite sen och tänkte egentligen åka direkt till frissan och ta ut pengarna sedan, men av någon anledning svängde jag in före.
Emma och hennes vänner var där..jag fick mattis pengar för panten, och sen vet jag att vi pratade lite..men jag minns inte om vad..det var bara så där vardagligt. Ses sen Emma kan jag tänka mej att jag sa när jag hoppade in i bilen, vinkade åt Emma och hennes vänner och åkte för att klippa mej.
Aldrig kunde jag väl ha anat att det var sista gången jag skulle få träffa min älskade lilla flicka...Åh Emma om jag bara kunnat skydda dej från det som snart skulle hända!!!
Jag kom till Marie och vi diskuterade hur hon skulle klippa och färga. Hon började att klippa och vi pratade om ditt och datt. Jag minns att Isabelles mormor kom in för att lämna på en fond, och vi pratade om hur bra Emmas flygresa från Stockholm hade gått, att hon skulle få flyga nästa gång också..
Sen gick det bara en liten stund, då pep brandlarmet i min ficka...Stort larm trafikolycka Lillhärdal Kyrkparkeringen har jag för mej dom sa. Jag sa åt Marie att jag var tvungen att åka på det, sen for jag mot brandstationen..ännu lyckligt ovetande...
Jag var först på plats, och när jag höll på att byta om så kom Mats, förmannen. Jag såg direkt att detta var något riktigt allvarligt. Han sa- det ligger en liten flicka där..det ser inte bra ut! Han gav mej hjärtstartaren och sa-den här kommer att behövas!
Det kändes fruktansvärt obehagligt när vi åkte iväg den korta biten till kyrkan. När vi närmade oss så såg jag hur 2 personer höll på med hjärt och lungräddning på någon som låg på marken.. Jag tog hjärtstartaren och hoppade ur och sprang mot dom. Det allra första som slår mej när jag kom närmare var att Såna där skor har ju Emma..det ser ut som hennes älsklingsskor...sen såg jag resten.....det är ju Emma....jag såg att hon var död. Jag tror jag skrek åt hon som satt med Emma..Är det Emma?? Ja tyvärr tror jag hon svarade..min stackars arbetskamrat som var först på plats. Sen blir allt dimmigt..man minns bara lite..som att han som kört på Emma gick omkring och rökte..
Tisdag 21 Augusti 2012
Den 21 augusti 2012 började som alla andra dagar..alla dagar som bara flyter ihop med andra dagar, utan att lämna några speciella avtryck. Det fanns inget som förebådade det fruktansvärda som skulle komma att hända under dagen.
Klockan ringde 05.45 jag konstaterade att Emma hade smugit in till oss och lagt sej under natten. Hon låg skavfötters med mej.Våran stora lilla tjej som fortfarande behövde krypa ner hos mamma och pappa ibland för att känna sig trygg.
Jag smög upp och drog igen dörren till både henne och lillebror Mattis så att inte hundarna skulle väcka dom. Av någon anledning stoppade jag brandlarmet i fickan den här dagen..det hade stått hemma i laddaren många dagar då..(Jag har nyligen börjat på räddningstjänsten, och ska åka på så många utryckningar som möjligt i lärande syfte)
Det var sista veckan på sommarlovet, Emma hade varit hos Isabelle i Stockholm nästan en vecka. Dom kom så underbart bra överens dom två. Aldrig några problem, riktiga vänner! Hon flög hem helt ensam på fredag kväll, och det hade gått så bra att hon skulle flyga nästa gång också. Vi åt Tacos när hon kom hem, och myste. Lillebror Mattis hade fullt upp att skruva i hop en sparkcykel som hon hade önskat sig i födelsedagspresent. Tack och lov så fick hon den i förskott. Hon fyller år den 11 september.
Åter till tisdagen...Det var faktiskt en dag jag hade längtat lite till. Jag hade tid hos frissan, det skulle bli skönt att få lite ordning på håret. Jag slutade jobbet kl 12 den dagen och åkte hem och lunchade. Emma och hennes kompisar var här. Emma berättade att dom planerade en bad och shoppingresa till Borlänge på fredagen. Hon undrade om hon fick det, jag svarade att jag och hennes pappa skulle prata om saken. Jag tänkte för mej själv..det låter då alldeles för farligt att skicka iväg dom på tåg en hel dag till Borlänge, men jag sa inget..jag får ta den diskussionen sedan tänkte jag.
Tjejerna skulle panta flaskor, så dom tog en stor påse pant och gick ner till coop. Det var väl resekassan som skulle ordnas med..dom var så glad och uppspelt över sin planerade borlängeresa.
Här måste jag ta en paus..det är jobbigt att minnas...
Klockan ringde 05.45 jag konstaterade att Emma hade smugit in till oss och lagt sej under natten. Hon låg skavfötters med mej.Våran stora lilla tjej som fortfarande behövde krypa ner hos mamma och pappa ibland för att känna sig trygg.
Jag smög upp och drog igen dörren till både henne och lillebror Mattis så att inte hundarna skulle väcka dom. Av någon anledning stoppade jag brandlarmet i fickan den här dagen..det hade stått hemma i laddaren många dagar då..(Jag har nyligen börjat på räddningstjänsten, och ska åka på så många utryckningar som möjligt i lärande syfte)
Det var sista veckan på sommarlovet, Emma hade varit hos Isabelle i Stockholm nästan en vecka. Dom kom så underbart bra överens dom två. Aldrig några problem, riktiga vänner! Hon flög hem helt ensam på fredag kväll, och det hade gått så bra att hon skulle flyga nästa gång också. Vi åt Tacos när hon kom hem, och myste. Lillebror Mattis hade fullt upp att skruva i hop en sparkcykel som hon hade önskat sig i födelsedagspresent. Tack och lov så fick hon den i förskott. Hon fyller år den 11 september.
Åter till tisdagen...Det var faktiskt en dag jag hade längtat lite till. Jag hade tid hos frissan, det skulle bli skönt att få lite ordning på håret. Jag slutade jobbet kl 12 den dagen och åkte hem och lunchade. Emma och hennes kompisar var här. Emma berättade att dom planerade en bad och shoppingresa till Borlänge på fredagen. Hon undrade om hon fick det, jag svarade att jag och hennes pappa skulle prata om saken. Jag tänkte för mej själv..det låter då alldeles för farligt att skicka iväg dom på tåg en hel dag till Borlänge, men jag sa inget..jag får ta den diskussionen sedan tänkte jag.
Tjejerna skulle panta flaskor, så dom tog en stor påse pant och gick ner till coop. Det var väl resekassan som skulle ordnas med..dom var så glad och uppspelt över sin planerade borlängeresa.
Här måste jag ta en paus..det är jobbigt att minnas...
Emma<3
Emma, tidigt i morse drömde jag för första gången sedan den hemska "olyckan" som släckte ditt liv alldles för tidigt. Jag drömde att du stod bakom kyrkmuren när jag kom gående där. Du kom fram och frågade -mamma vad gör ni? Jag kramade om dej och grät och svarade -Emma, vi är så ledsna över att du är borta, så vi kan inte göra någonting. Emma, du grät också. Sen vaknade jag.
Det var min första dröm på 12 dygn.
Det var min första dröm på 12 dygn.
