Ängeln Emma

Snart är år 2012 slut. Det är med blandade känslor som jag säger hejdå till det året. Det absolut värsta året i mitt liv, samtidigt ett år fyllt av fina minnen. Det skulle bli sista året i Emmas liv, vem skulle kunna ana det ?

 

Vi hann iallafall göra lite roliga saker innan det fruktansvärda hände. Vi åkte till Skara sommarland med Nisse, Maria och barnen. Emma tyckte att det var så bra. Vi bodde där i två nätter. Före det hade vi varit och handlat i Ullared. Tänk så roligt vi hade jag och Emma när hon skulle smygköpa en onepiece åt pappa i födelsedagspresent. Jag minns en dag i februari, vi åkte upp till stugan. Det var en såndär perfekt vårvinterdag med några minusgrader och klarblå himmel. Allting var så bra den dagen, utan att vi gjorde något speciellt, bara en sån dag som man sparar i hjärtat och tänker på ibland.

I somras fyllde jag 40. Hade lite nära och kära här, vi sjöng kareoke och höll halva härdal vaken med våran "skönsång". Emma tyckte den kvällen var så rolig. Jag är så glad att Emma fick vara med då.

Jag är glad att hon hann vara en vecka hos Isabelle i Stockholm, och jag är glad att hon hade sina vänner här hemma som hon var med så mycket. Hon hade valpen som hon tog så bra hand om i sommar när vi jobbade. Emma var nog ganska nöjd med livet och tillvaron. Alltid planer på något roligt.

 

Sen kom den där dagen i augusti. Den 21/8 slogs allting i spillror. Så oerhört fort livet kan förändras, utan någon förvarning alls.

Tiden efter försvann i en konstig dimma. Det var många hit och visade sitt stöd. Människor lagade mat, bakade, tog hand om det praktiska. Det kom otroligt mycket blommor och andra fina saker. Jag var livrädd att bli ensam, ju fler dess bättre. Och det satt människor och drack kaffe i vårat kök långt in på nätterna, så jag skulle hinna ta insomningstablett och få sova nån timme. Det var skönt tyckte jag, vetskapen att det fanns människor i min närhet. Vet inte hur det skulle ha gått om inte det fanns såna underbara människor som ställt upp på olika vis. Och alla hundratals ljus på olycksplatsen och alla människor där. På något konstigt sätt blev det något fint mitt i det hemska.

 

Emma, jag vill önska dej ett gott nytt år. Kom hem och titta till oss då och då. Det vill vi alla! Älskar dej!!

 

 

Emma, idag gör hjärtat extra ont. Tårarna rinner och du fattas oss så hemskt.  har varit till din grav och tänt ett tomteljus åt dej. Det är det enda vi kan göra...

 

Kortet är från förra julen..i din älskade onepiece, full av bus..vem kunde ana att det skulle bli din sista jul???

 

 

Jag vet inte om julen har börjat spöka, eller är det en kombination av saker som gör att det känns som det krälar i kroppen..svårt att sova. Igår fick jag ta en insomningstablett för att överhuvudtaget kunna slappna av så jag kunde sova. Fick sova till kl fem iaf, men sen vaknade jag av myrorna i kroppen igen.

 

Luciafirandet på skolan blev jobbigare än jag kunnat ana. Jag grät så jag skämdes. Blev tvungen att smita ifrån på slutet. Mattis frågade mej när han kom hem från skolan varför jag inte hade kommit och fikat efter lucia. Jag svarade att jag hade varit så ledsen och gråtit, och att han kanske skulle tyckt att jag var pinsam om jag satt där och grät. - Men mamma, sa Mattis -Du har ju mist ett barn. Då måste man få gråta, och jag skulle inte tyckt att du var pinsam. Jag gråter också ibland.  Vilken klok liten kille vi har!! Älskade Mattis.

 

Man kan bara undra hur julafton ska kännas, när lucia vart så jobbig. Det är bara att genomlida och försöka så gott det går. Mattis måste få fira lite jul, även om livet har rasat samman.

Därför ska jag ta en tur till Mora idag och julhandla lite. Ska passa på att fika och prata lite med fina vänner..

 

Tänk så många som har det svårt i jultiderna. Alla ensamma, alla som mist någon nära och många andra. Julen påverkar mer än man kan tro, allt blir mer påtagligt.

 

Emma du fattas så fruktansvärt mycket, åååh vad vi saknar dej!!

 

 

Har äntligen fått kontakt med en advokat. En trevlig och varm människa som det verkar. Det känns skönt att äntligen ha någon att vända sig till med alla frågor som dyker upp. För frågorna är många, många. Hon väntar fortfarande på att åklagaren ska höra av sej till henne med mer information så ännu vet hon inte så mycket. Men det känns ändå bra, en liten lucka i molnen efter all denna tid. Jag frågade om det kommer att väckas åtal, och hon svarade att hon inte kunde säga säkert, men det skulle vara väldigt märkligt om det inte gjorde det

 

Vad händer om det inte blir något...jag vet faktiskt inte..det skulle kännas fruktansvärt. Tänk om han klarar sej från det här också!! Det är verkligen ingen människa som ska gå lös i samhället, det kommer bara att hända mer elände runt honom. Jag har ju förstått att ett människoliv inte betyder något för honom. Det viktiga är att ljuga och försöka komma undan. Att han dödade Emma verkar inte bekomma honom speciellt. Det är rent skrämmande att man kan vara så avtrubbad och empatilös. Jag tror inte att han ens kan föreställa sig hur ont det gör när man förlorar ett av det käraste man har

 

 Det är bara att vänta och se vad som händer, men det är svårt att ha tålamod. Allt är bara en evig väntan, en jobbig väntan på att det ska hända något

 Nej, fina lilla Emma du hade verkligen ingen skuld i det här. Du gjorde inget fel den där dagen, man kan inte skydda sej från allt. Hur än försiktig man är, så kan hemska saker hända. Det är som pappa sa - que sera, sera (det som sker, det sker), man kan inte göra något när ödet går emot en.

 

I morgon är det lucia på skolan. Vet faktiskt inte om jag klarar att gå. Jag vet ju vem som skulle varit lucia i år..du var ju enda tjejen i 6:an. Du skulle blivit en så fin lucia Emma. Varför fick du inte vara det??

 

Halva jag vill bara strunta i allt, lägga mej ner och somna från allt, den andra halvan vill försöka kravla sej upp och försöka, trots att man snavar och faller stup i kvarten. Och det är klart att jag måste försöka. Jag har ju Mattis, världens viktigaste orsak att kämpa vidare. Vi har bestämt oss här hemma för att när tiden är rätt, då ska vi träffa Emma igen. Tills dess hoppas jag att du tittar till oss ibland när du har tid, älskade Emma!

Det har varit kallt ett tag nu Emma. Även idag, -23 grader och det snöar. Jag tycker det är så hemskt att du ska vara ute. Du som var så frusen. Jag hoppas att kölden inte bekommer dej där du är nu. Jag vill tro att du aldrig behöver frysa längre.

 

Jag får hoppas att Terry Evans hade rätt när han sa att du har det bra, att du har dom omkring dej som ser till dej tills vi träffas igen. Jag vet inte vad jag ska tro, men han sa ju många saker som var sann. Jag hoppas verkligen att det är så. Jag har förresten tapetserat nu så du kan komma och se hur det blev...om du inte redan gjort det.

 

Tänk Emma, så många fina människor vi har runt ikring oss. Många som tänker på oss och hör av sej på olika sätt. Det ligger ibland teckningar från barnen vid din grav, och dom tänder ljus för dej. Du är saknad av många ska du veta, och hemma är allt så fel. Ingen Emma som pratar och hittar på rackartyg med Mattis. Han hade lagt ut ett kort på facebook igår på dej och Kask och skrivit så fint åt dej. Tårarna kom när jag läste.

 

Idag ska "blo-blo" operera sin axel. Har pratat länge med honom på morgonen. Vi pratade mycket om dej, om hur det här kunde hända. Det är så osannolikt. Det är nästan så man kan tro att vi har en viss tid att leva på jorden, och när sanden är slut i timglaset, då spelar det ingen roll vad man gör...men jag har ändå svårt att förstå meningen med din död. Den är bara så fruktansvärt onödig och orättvis.

 

Förra veckan fick vi iallafall ett brev att vi har fått en advokat. Har ändå inte hört ett ljud från varken den eller polisen. Allt jag vet hör jag på omvägar. Jag hoppas verkligen att någon är medmänsklig nog att höra av sej och tala om vad som händer snart. Dom måste väl förstå att man vill veta..eller?

 

Julen kommer allt närmare. Tiden går så fort. Enda fördelen är väl att den snart är över. Har satt upp röda gardiner i köket, och adventsstakarna men det får nog räcka med det. Har ingen lust i år. Snälla Anki har bakat pepparkakor och kokat knäck med Mattis i år så han fick julpyssla lite. Guld värt! Till och med Mattis sa igår att den här julen kommer att bli konstig utan dej, och det tycker vi alla. Kram på dej Emma!