Ängeln Emma

Nu har åtalet väckts äntligen. Har väntat och väntat på det här, ändå är man helt oförberedd när det väl blir. Vet inte varför, men inatt har jag sovit jättedåligt. Det väckte många tankar tydligen.

 

Vet inte så mycket ännu, bara det som står i tidningen. Hade kanske önskat att dom hade förvarnat så man var beredd, men egentligen är det väl huvudsaken att det händer något. Blev uppringd i går av en vän som undrade om jag hade hört nåt. Nej, det har jag inte sa jag. men dom har ju sagt det på radion och det står i tidningen...

Har ju haft på känn att jag skulle få reda på det genom media, så jag har ju haft koll på tidningarna, men nu missade jag det ändå.

 

Det känns väldigt konstigt att det är dej dom skriver om i tidningarna och pratar om på tv nyheterna Emma. Kan inte riktigt förstå det. Men jag har ju jättesvårt att förstå att du är död, att du aldrig mer kommer hem, att jag aldrig mer får höra din röst och krama dej. Undrar om jag någonsin kommer att förstå det fullt ut?

 

Idag är det valborgsmässoafton och skulle allt vara som vanligt så skulle vi varit hemma med dej ikväll eftersom du var så livrädd för fyrverkerier och smällare. Du har tillbringat den här kvällen många gånger hemma med hörselskydd på. Du vägrade att gå på majbrasan pga fyrverkerierna. Jag skulle så gärna plockat fram hörselskydden och stannat hemma med dej ikväll. Jag hoppas att dom inte har fyrverkerier i himlen!!

 

Nu är det bara att hoppas att det blir någonting vettigt av det här!! 

Emma, nu var det länge sedan jag skrev något. Men det betyder inte att saknaden och sorgen efter dej är mindre. Inte alls, den finns med i allt man gör. Det blir bara en massa upprepningar av vad jag har skrivit förr känns det som. Har ännu ingenting hört. Vet inte vad dom menade med att skynda på..kanske dom menade att dom skulle skynda långsamt eller nåt...det är bra många veckor sen jag hörde något i allafall.

 

Borde lära mej att inte ödsla energi på saker som jag inte kan påverka. Inte så att det här med rättegången upptar all min tid, men visst blir det att man funderar på det. Plus en massa andra saker som bara suger energi.  Jag borde kanske leva efter det här mottot:

 

 

 

Med våren kom problemen tillbaka. I helgen har det varit flera i farten med crossar och andra fordon. En påverkad ung kille for fram som en idiot hela fredagen och lördagen på sin cross. Polisen var här, men dom kan tydligen inte få stopp på honom.

Igår kom Jonis lillebror farande på nån helvetesmaskin fram och tillbaka på byn.Det hade tydligen varit en till och kört också sa någon. Det är väl bara att hoppas att dom bara gör illa sig själva och inte skadar eller DÖDAR nån oskyldig när olyckan är framme nästa gång.

Jag förstår inte hur dom fungerar i skallen. Verkar inte finnas nån tankeverksamhet över huvud taget.

Nu på våren är det ju många barn som har plockat fram cyklarna och är ute. Det känns verkligen inte bra det här! Och jag har ingen aning om vad man ska göra!

 

Jag skriver av en vers som jag hittade på fb, tyckte den var så fin och stämde så bra.

 

 

 

Nu börjar påsken lida mot sitt slut. Vi har varit i Älvdalen några dagar och fiskat och åkt skoter. Det har varit underbart väder. Strålande sol, klarblå himmel och det känns att våren är på väg även om det fortfarande är kalla nätter. Det tycker jag är bra, för då håller mina kära skoterspår att vandra på ett tag till. Dom är bra att motionera sina demoner på. Det är skönt att vandra runt i skogen och låta tankarna flöda. Hur fina dagarna än är så har man alltid en saknad som är så hemsk i hjärtat. Det känns så orättvist att Emma inte får vara med oss. Hon skulle verkligen njutit av att sitta på en is och grilla korv och sola tillsammans med oss andra. Moa har följt med oss och det ser så fel ut att hon är ensam där. Hon och Emma som hade så roligt och jag vet hur mycket Moa saknar Emma, liksom vi andra.

 

Förra veckan ringde våran advokat efter lång tids tystnad. Nu var Emmas fall på slutdelgivning. Det innebär att Joni och advokaten får läsa igenom förundersökningen. Det har dom ca två veckor på sig att göra och om inget tillkommer så ska åklagaren väcka åtal efter det. Så kanske, kanske man kan börja se nåt slut på den här delen av det här hemska. Jag vill så gärna att det ska bli klart. Jag gruvar mig så hemskt till rättegången. Att behöva sitta och lyssna på allt utan att få säga någonting om det man tycker är fel, eller om allt man tycker att dom borde ta med som inte kommer med. Har iofs aldrig varit i närheten av en rättegång, men har fått berättat lite om hur det går till av någon som har gått igenom det vi gör nu.

Advokaten sa att nu bor vi i Sverige. Där får man hårdare straff om man gör ekonomisk brottslighet än om vi dödar någon av vårdslöshet. Tydligen är pengar mer värd än människoliv. Helt sjukt! det är bara att ställa in sig på en enorm besvikelse. Det verkar som om lagarna är till för att skydda den som begår brottet, inte dom som blir utsatt för det. Har läst lite domar där någon dödat en annan av vårdslöshet, och det är skrämmande läsning.  Ja det är väl bara att vänta och se vart det slutar, men jag är säker på att det skulle kännas bättre om han fick ett ordentligt straff för det han har gjort. Vi har ju fått en livstidsdom, och Emma fick ju aldrig chansen att leva sitt liv. Så känner jag!

 

Sorgen och saknaden efter dej Emma kommer vi alltid att bära med oss. Du finns alltid hos oss, i våra tankar och i våra hjärtan. Underbara unge!