Ängeln Emma

Lilla Emma, igår var Jag och Mattis på värdshuset. Mattis byggde och pyntade deras pepparkakshus. Det gick lite fel, för ena väggen ramlade bort så det blev en carport i år. Vi kunde riktigt höra vad du skulle ha sagt åt bror din när väggen rasade. Du skulle nog haft ett och annat att säga om hans framfart med pepparkakshuset. Sen klädde Susanne julgranen, hon berättade att förra året var du med och julpyntade där och du hade hittat så fina röda julgranskulor med hjärtan på. Dom hade du hängt upp noga så dom skulle synas riktigt. Du tyckte dom var så fina. Dom sitter längst fram i år också, bara så du vet..Både jag och Susanne satt och grät framför julgranen. Varför fick du inte leva, vara med och bygga pepparkakshus och klä granen? Du skulle ju älskat det. Det är så orättvist och grymt.

 

I normala fall så tycker jag så mycket om julen. Det är så fint vid advent med alla ljus överallt när det är så mörkt ute. I år känns allt som en plåga, för du är inte med. Jag ser dej i allting, minns dej och saknar dej så hemskt. Hur ska det kännas här hemma i år, när det var så jobbigt att se julgranen på värdshuset?

Ska prova att sätta upp julgardinerna och adventsstakarna nån dag, men det finns ingen glädje med det i år. Mattis får hjälpa mej med det. Han är en riktig liten klippa, han försöker vänja sig att du inte finns hos honom, men han pratar ofta om dej och saker ni gjort. Pappa sa igår att man kan inte ens hämta en matlåda i frysen utan att du finns med..han hämtade en låda dillkött som du gillade. Det är märkligt så många avtryck av dej som finns överallt, i saker som man aldrig tänkt på förr.

 

Jag hoppas så att du har det bra där du är Emma, jag skulle så gärna vilja veta att det är så. Jag har bara en önskan till tomten i år.. att du ska komma hem till oss. Men jag tror inte ens tomten kan uppfylla den önskan.

 

Älskar dej gumman.

  

Godmorgon fina Emma..idag ska jag vara duktig och gå på jobbet ett tag. Ska hjälpa Jenny att koka lite knäck och glögg där som ska vara till en julmarknad. Mina fina arbetskamrater och dom som bor där ska skänka en del av vinsten till din minnesfond (som inte får heta fond..) Har tänkt gå dit och hälsa på länge, men det är svårt att ta sej iväg.

 

Dagarna rinner iväg..igår var det den 21:a igen. Ett hemskt datum..precis tre månader har gått, och det kan jag inte förstå. Det är konstigt för samtidigt som jag tycker att du nyss var här hos oss så känns det så länge sedan jag såg dej. På dagarna kan jag ju inbilla mej att du är på skolan. Kan komma på mej ibland när jag tänker att snart kommer Emma och Mattis hem från skolan..men du kommer ju aldrig..

 

Lillebror är hemma, han har feber. Han saknar dej så mycket han också. Han pratar ofta om dej och saker som ni gjorde. Han tycker det är så ensamt utan dej.

 

Det känns så jobbigt med allt runtomkring. Har begärt ett målsägarbiträde som ska hjälpa oss med allt som rör det rättsliga. Någon måste ju föra din talan också. Varför är det ingen från polisen som kan lyfta luren och ringa och tala om vilka rättigheter man har. Det kan ju inte ta så lång tid att göra det. Man har ju ingen aning om någonting och inte ett ljud man hör från dom. Man blir både ledsen och besviken..och framför allt skapar det en massa missförstånd som gör att man går omkring och är arg. Ibland är det befogat, men ibland skulle man inte behövt ödsla den lilla energi som finns på ilska i onödan. Det är ju bättre att få ett svar som man kanske inte gillar, än att inte få något svar alls. Då vet man ju vad man ska rätta sig efter.

Det är väl bara att hoppas att dom talar om ifall det blir avslag på begäran. Har ännu inget hört fast det är en vecka sedan jag ringde om det.

 

Emma, om du bara kunde komma hem till oss. Då skulle jag ta ett stort banklån, sen åkte vi till något varmt och soligt ställe, hela familjen, och där skulle vi stanna läääänge. Vill bara bort från det här hemska, vill att vi är alla igen, att allt ska vara som vanligt.

 

Sitter och funderar över allting. Tror att det "snart" kommer att väckas åtal. Med det lilla jag lärt mej om Svenska rättssystemet, så kan jag inte ha några stora förhoppningar om att det blir nåt kännbart straff. Man kan bara ge sej till tåls  och se vad det blir. Besviken kommer jag att bli, det vet jag. Frågan är bara hur besviken man blir. All väntan och ovisshet tär på en. Man får inga upplysningar om nånting. Ingen talar om vilka rättigheter man har. Det ska man tydligen ta reda på själv, och det orkar man ju inte i en sån här situation. Det är bara tur att det finns någon som bara av ren godhet försökt att hjälpa oss, så vi vet lite iaf. Den här mardrömsvärlden vi har hamnat i är ju som en annan planet. Ett vidrigt ställe att vara på.

 

Ja du lilla Emmagumman, hur kunde det bli på det här viset? Det skulle inte behövt vara såhär. Vad bra och enkelt allt skulle ha varit om han gav fan i att ut och köra den där dagen. Om han bara kört förbi er och låtit er vara. Då hade ditt liv och många andras fortsatt rulla på som vanligt. Livet blev bara kaos åt många av oss som blev kvar här. Och du fick inte uppleva mer än 11 år och 49 veckor av ditt liv. Det hann bara börja, när det så onödigt och tragiskt tog slut den 21/8. 

 

Kan vi någonsin vänja oss vid tanken på att aldrig mer få höra din röst här hemma? Det känns inte så nu. Det kommer alltid att fattas en i våran familj. Älskar dej Emma!!

Godmorgon Emma. Idag verkar det som solen tänkte skina. Ska ta med hundarna till skogen och gå en sväng. Det är skönt att vara i skogen. Där kan man andas och tänka. Tankarna är alltid hos dej. I morgon är det precis tre månader sedan du for från oss. Jag kan inte förstå att dagarna bara går och ingen Emma kommer hem. Jag vill att det smäller i dörren och jag vill höra din röst - Hej, jag är hemma nu! Jag skulle gladeligen plockat upp jackan och ryggsäcken från golvet och hängt upp..bara du kom hem!!!!  Undrar om hjärtat verkligen klarar denna smärta utan att gå sönder?

 

Har tänkt försöka röja upp lite i ditt rum, men det har jag tänkt så länge nu...det blir inte av. Det känns inte som jag är redo att ta bort dina saker än. Men jag ska iallafall städa bort allt som vi bara slängt in där. Sen ska jag möblera om i vardagsrummet. Du hör vilka planer jag har..det är inte säkert att det blir gjort idag heller, det får vi se.

 

I lördags var jag, Maria och Susanne till Sundsvall. Vi var på Ikea och tittade. Jag hittade ett pyttelitet soffbord som passade nya soffan. Den soffan som du längtade så efter men aldrig hann få se. Det minns jag att du sa kvällen innan du dog. Vi satt på varsin köksstol och tittade på tv. Då sa du att du längtade jättemycket tills soffan kom. När den väl kom några veckor senare så kunde jag knappt sitta där. Det var ju du som skulle sitta där under täcket och mysa på kvällarna. Du och Mattis...

 

Jill Johnson var i Sundsvall och signerade sin nya skiva. Vi var där och lyssnade när hon spelade några låtar. Jag hade skrivit några rader och tackat henne för omtanken hon visat oss sedan du försvann. Jag gav henne en Emma-ängel också. Ett halsband med en ängel som är gjort speciellt för din skull Emma. När Jill spelade så blev jag alldeles tårögd flera gånger..jag saknade dej Emma. Du skulle ju verkligen velat vara där och träffat din idol. Folk trodde väl att jag var knäpp, men dom vet ju inte varför jag tyckte det var jobbigt att stå där...

 

Nu ska jag prova att få något gjort..känner mej inte så inspirerad. Men du är nog inte så glad över röran vi har ställt till på ditt rum så jag ska prova att städa upp lite där. Älskar dej så mycket Emma!

Liten sa: "Men när vi dött
och inte finns och så,
älskar du mej då?
kan kärleken bestå?"

Stor höll Liten hårt
och de såg genom sitt fönster,
såg på månens sken
och tusen stjärnors mönster.

Liten, se på alla stjärnor
som gnistrar min vän.
Och minns att några dog
för mycket längesen.

Där gnistrar de i natten,
de som en gång var.
Kärlek är som stjärnor,
den finns alltid kvar.                 

 

Fina ord som någon skickat till mej. Det är så sanna ord!

  

I helgen var vi till kyrkan. Det var ljuständning för alla som dött under året. Det var svårt att höra ditt namn läsas upp där Emma. Nästan alla andra var riktigt gamla, sen läste dom upp: Emma Karin Elsa Karlsson som dog vid en ålder av 11 år. Det är ju inte rätt på något vis. Då rann tårarna....igen.

 

Efter kyrkan så gick vi till din grav. Det var många som hade tänt ljus hos dej. En del hade skrivit så fina saker på ljusen, och det var väldigt vackert. Både hos dej och Rasmus lyste det många, många ljus. Senare på kvällen gick jag tillbaka en gång till. Då tände jag ett ljus hos Rasmus och bad honom att titta till dej åt oss. Stod där och pratade en stund med er. Det var så fint och rofyllt där på kyrkogården.

 

Mormor, "blo-blo" och kusin Moa var också här för att tända ljus åt dig. Sen gick Moa och Mattis med dina vänner på spökpromenad som dom sa. Dom hade haft så roligt. Jag vill tro att du också var med dom den kvällen. Du skulle älskat att vara ute och busat med dom. Det vet jag.

 

Din gravsten kom i fredags. Det känns skönt att den han komma upp före vintern, samtidigt som det känns så konstigt att se ditt namn på den. Jag vill inte riktigt förstå att du ligger där, men det är ju bara skalet. Du följer alltid med mej i hjärtat. Gravstenen blev speciell och fin, och ängeln sitter på stenen nu.

 

Den här veckan ska jag åka till Torbjörn, så ska han få hjälpa mej att laga botten på din fina fågelstuga som du gjorde i slöjden. Du var så stolt över den, men bara nån dag efter att vi hängt upp den så var hackspetten där och hackade upp ett större dörrhål. Men då vart du förbannad, och inte vart det bättre när han satt och hackade i stolpen utanför ditt rum så han väckte dej. Den hackspetten stod inte högt i kurs hos dej. Det var en av få gånger jag hörde att du vart arg på nåt djur.

 

Ska ta med mej hundarna och gå ut i skogen om ett tag. Det är så fint väder idag. Hej på en stund gogumman.