Två långa år
Hej Emma min älskade unge. Det var hemskt länge sedan jag skrev här. Jag har inte riktigt haft lust att skriva, det blir liksom bara samma och samma. Du vet ju hur mycket jag saknar dig, ja hur mycket vi alla saknar dig!!
I morse när jag vaknade så tänkte jag att i år blir det säkert lättare än förra året den här dagen. Men precis som förra året så visste jag exakt vad jag gjorde för två år sedan varenda klockslag. Tom kvällen före, den 20/8 visste jag. Du kom hem vid 20, jag hade sparat smulgubbar åt dig som jag plockat hos Jenny och Torbjörn. Dom var så himla söta och goda. Vi skulle titta på Dallas som spelat in nya avsnitt. Vi satt på varsin köksstol och tittade eftersom vi hade sålt soffan och inte fått den nya. Du längtade efter att vi skulle få den minns jag. Men du fick aldrig prova den.
Du var lite mörkrädd när du skulle lägga dig, och myslampan i köket var trasig, så jag bytte den så det inte skulle vara så mörkt åt dig. Det var så konstigt, för ett år senare så slocknade glödlampan i samma lampa precis samma datum. Jag hade hoppats att den skulle slockna även i år, men det gjorde den inte..
Vet du Emma, Tarras börjar bli gammal nu. Han snarkar och fiser, är stel i kroppen och det syns att han börjar bli till åren. Kommer du ihåg när du var 3 år och vi hade just hämtat Tarras. Du och han var alltid på upptäcktsfärd på tomtabacken. En dag var ni puts väck, ni fanns inte på gården. Pappa spårade er i snön. Han hittade er nere på ängen bakom huset där ni hade ramlat ner i ett hål( någon hade trampat genom skaren med sin fot) och där satt ni båda två och tog er inte loss. Inom en snar framtid kommer nog Tarras till dig, då får ni fortsätta med era upptäcktsfärder.
Tänk..två långa år har gått sen vi träffade dig sist. Du är saknad varje dag, varje minut och varje sekund. Jag hoppas du finns med oss, att du tittar till oss och att du har det bra där du är. Vi kommer efter när det är våran tur. Jag är inte rädd för att dö, jag vet ju att jag får träffa dig då. Men först måste jag göra klart här. Puss och kram älskade, saknade unge.
