Ängeln Emma -

Året närmar sig sitt slut..

Snart är år 2012 slut. Det är med blandade känslor som jag säger hejdå till det året. Det absolut värsta året i mitt liv, samtidigt ett år fyllt av fina minnen. Det skulle bli sista året i Emmas liv, vem skulle kunna ana det ?

Vi hann iallafall göra lite roliga saker innan det fruktansvärda hände. Vi åkte till Skara sommarland med Nisse, Maria och barnen. Emma tyckte att det var så bra. Vi bodde där i två nätter. Före det hade vi varit och handlat i Ullared. Tänk så roligt vi hade jag och Emma när hon skulle smygköpa en onepiece åt pappa i födelsedagspresent. Jag minns en dag i februari, vi åkte upp till stugan. Det var en såndär perfekt vårvinterdag med några minusgrader och klarblå himmel. Allting var så bra den dagen, utan att vi gjorde något speciellt, bara en sån dag som man sparar i hjärtat och tänker på ibland.

I somras fyllde jag 40. Hade lite nära och kära här, vi sjöng kareoke och höll halva härdal vaken med våran "skönsång". Emma tyckte den kvällen var så rolig. Jag är så glad att Emma fick vara med då.

Jag är glad att hon hann vara en vecka hos Isabelle i Stockholm, och jag är glad att hon hade sina vänner här hemma som hon var med så mycket. Hon hade valpen som hon tog så bra hand om i sommar när vi jobbade. Emma var nog ganska nöjd med livet och tillvaron. Alltid planer på något roligt.

Sen kom den där dagen i augusti. Den 21/8 slogs allting i spillror. Så oerhört fort livet kan förändras, utan någon förvarning alls.

Tiden efter försvann i en konstig dimma. Det var många hit och visade sitt stöd. Människor lagade mat, bakade, tog hand om det praktiska. Det kom otroligt mycket blommor och andra fina saker. Jag var livrädd att bli ensam, ju fler dess bättre. Och det satt människor och drack kaffe i vårat kök långt in på nätterna, så jag skulle hinna ta insomningstablett och få sova nån timme. Det var skönt tyckte jag, vetskapen att det fanns människor i min närhet. Vet inte hur det skulle ha gått om inte det fanns såna underbara människor som ställt upp på olika vis. Och alla hundratals ljus på olycksplatsen och alla människor där. På något konstigt sätt blev det något fint mitt i det hemska.

Emma, jag vill önska dej ett gott nytt år. Kom hem och titta till oss då och då. Det vill vi alla! Älskar dej!!

2012-12-30 @ 09:20:41 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Maria W

Hoppas på något vis att du ändå kan få ett Gott Nytt År, trots allt ...

Tankar & KraMar

Svar: Tack och gott nytt år <3

Ulrika Hansback

2012-12-30 @ 11:45:50

Postat av: Karin Persson

Du skriver så fantastiskt fint,Ulrika.Det går direkt till hjärtat och berör.Önskar er att det nya året blir så bra som möjligt.
Har du läst intervjun med Jill Johnson i senaste Hemmets Journal där ni omnäms?
Tänker på er.
Kramar Karin P

Svar: Hej Karin. Gott nytt år på dej! Ja jag har köpt och läst intervjun med Jill. Jag blev både förvånad och jätterörd av hennes fina ord. Hon verkar vara en mycket varm och fin person.. Kram

Ulrika Hansback

2012-12-30 @ 18:15:34

Postat av: Marie

Alla glada, Goa minnen kommer att bli som små skatter att plocka fram....tack och lov att de finns. kommer du i håg vad du sa där i september-oktober nån gång? Att du inte hade några minnen av Emma...och att det verkade som om ni aldrig hade gjort någonting tillsammans....kommer du i håg?! Och jag sa att hjärnan inte släpper fram något sådant just då..men att det kommer... Och det kommer säkert att dyka upp guldkorn då och då framöver också.
Önskar er ett GOTT NYTT ÅR....ett år som kommer att fortsätta i sorgens tecken, men som oxå går mot ett litet ljus....ett ljus som man behöver och vill ha, men som ändå kan smärta och riva till i hjärtat....Jag hoppas du vet att du kan höra av dej....för att gråta, prata, älta, skratta, vara tyst, fråga, träna eller vad son helst;))
Kram på dig och kram på Mattis å Jan.

Svar: Önskar dej ett riktigt bra år nu Marie. Det är du väl värd!! Minnena kommer fram ibland, och det gör mej så glad. Riktiga skatter! Nu ska jag ta nya friska tag..dom stunder som jag känner mej lite starkare. Har anmält mej på tjejmilen i september, med lite påputtning av en vän, så nu måste jag ju prova att träna lite smått. Ljuset är på väg tillbaka, och jag hoppas att det känns lite lättare då. Jag vet att du finns för mej, och du får mer än gärna kika in när du har tid o lust. Släpa gärna med mej ut, har ju lite svårt med initiativförmågan ännu;-) Kram

Ulrika Hansback

2012-12-31 @ 08:23:53

Postat av: Marie

:))) ..... jag måste få skratta lite.... Jag och en kompis ska just till att anmäla oss vi med till tjejmilen i september;)) Kram

Svar: Där ser man :-) Då har vi lite att göra framöver då ;-)

Ulrika Hansback

2013-01-01 @ 15:13:46

Trackback

Ängeln Emma

Skriver om sorgen efter ett älskat barn.

Året närmar sig sitt slut..