Glögg och advokater..

Godmorgon fina Emma..idag ska jag vara duktig och gå på jobbet ett tag. Ska hjälpa Jenny att koka lite knäck och glögg där som ska vara till en julmarknad. Mina fina arbetskamrater och dom som bor där ska skänka en del av vinsten till din minnesfond (som inte får heta fond..) Har tänkt gå dit och hälsa på länge, men det är svårt att ta sej iväg.
 
Dagarna rinner iväg..igår var det den 21:a igen. Ett hemskt datum..precis tre månader har gått, och det kan jag inte förstå. Det är konstigt för samtidigt som jag tycker att du nyss var här hos oss så känns det så länge sedan jag såg dej. På dagarna kan jag ju inbilla mej att du är på skolan. Kan komma på mej ibland när jag tänker att snart kommer Emma och Mattis hem från skolan..men du kommer ju aldrig..
 
Lillebror är hemma, han har feber. Han saknar dej så mycket han också. Han pratar ofta om dej och saker som ni gjorde. Han tycker det är så ensamt utan dej.
 
Det känns så jobbigt med allt runtomkring. Har begärt ett målsägarbiträde som ska hjälpa oss med allt som rör det rättsliga. Någon måste ju föra din talan också. Varför är det ingen från polisen som kan lyfta luren och ringa och tala om vilka rättigheter man har. Det kan ju inte ta så lång tid att göra det. Man har ju ingen aning om någonting och inte ett ljud man hör från dom. Man blir både ledsen och besviken..och framför allt skapar det en massa missförstånd som gör att man går omkring och är arg. Ibland är det befogat, men ibland skulle man inte behövt ödsla den lilla energi som finns på ilska i onödan. Det är ju bättre att få ett svar som man kanske inte gillar, än att inte få något svar alls. Då vet man ju vad man ska rätta sig efter.
Det är väl bara att hoppas att dom talar om ifall det blir avslag på begäran. Har ännu inget hört fast det är en vecka sedan jag ringde om det.
 
Emma, om du bara kunde komma hem till oss. Då skulle jag ta ett stort banklån, sen åkte vi till något varmt och soligt ställe, hela familjen, och där skulle vi stanna läääänge. Vill bara bort från det här hemska, vill att vi är alla igen, att allt ska vara som vanligt.
 

Kommentarer
Postat av: Anki

Ja man skall vara glad för dem små stunderna man har vara rädda om varandra allt kan förändras så snappat.
Man bör stanna upp i livet i bland och fundera lite.En olycka eller liknande kan förändra allt på en liten stund.I går valde en kille i Näsviken att lämna livet bara 16 år gammal.Det gör så ont i en vad är det för värd.Dem är ju bara i början av livet lika så med eran Emma.Men du får tänka på alla fina stunder ni han att få tillsammans.
Kram <3

Svar: Men fy vad tragiskt..stackare som blir lämnade kvar efter det. Ja vad är det för värld?? Unga människor med hela livet framför sej. Livet är verkligen skört. Allt kan ändras från en sekund till en annan. Kram
Ulrika Hansback

2012-11-22 @ 18:09:33
Postat av: Emma Finnström

Kramizz Ulle!<33

Svar: Kram emma
Ulrika Hansback

2012-11-23 @ 19:44:26
Postat av: hjördis

Tänker på er varje dag och när vi är till kyrkogården så går vi också förbi hos Emma och Rasmus.......

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-11-24 @ 12:44:13
Postat av: Marie Forsman

Kraaaam!! Önskar du fick ägna tiden åt din sorg och att ta hand om dig själv och din trasiga familj...inte ägna tid åt sånt där elände!!! Kraaam igen!!!<3

Svar: Ja tänk om man kunde få ägna sej åt det man behöver...Kram Marie
Ulrika Hansback

2012-11-24 @ 18:44:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0