Ängeln Emma -

Gravstenar och cykelhjälmar

Emma, i helgen har vi varit i Älvdalen. Lördagen tillbringade vi med att gå runt på kyrkogården och titta på gravstenar för att se om vi hittade någon som skulle passa till dej. Fy vilken gräslig uppgift..jag VILL INTE leta gravsten åt dej. Jag vill att du är här hos oss som förr, vi saknar dej så hemskt mycket.

"Blo-blo" följde med och mormor kämpade på med sin "lurator" (som du kallade rullatorn) runt kyrkogården. Vi såg ingen som vi tyckte passade, men det är ju så fel att behöva ens titta efter gravsten åt dej så det var väl därför kanske.

Tillslut åkte vi hem till "blo-blo" och tittade nere vid ån, och där låg en natursten som var jättefin. Jag hoppas att vi kan få ha den. När det blev såhär eländigt så ska du iallafall få det så fint som möjligt.

Tänk hur det kan bli. Kommer du ihåg att dagen före olyckan så hade vi den första diskussionen om cykelhjälm. Du frågade mej om du verkligen behövde ha hjälmen. Dina kompisar hade ju ingen. Jag vet att jag tänkte att du tyckte säkert att det var pinsamt att ha hjälmen om dom andra inte hade. Jag svarade att jag ville ju att du hade den för att jag var rädd om dej och att jag inte skulle klara om något hände dej. Jag sa också att jag kunde ju inte åka efter dej hela dagarna för att se efter om du hade hjälmen på dej, men att du visste varför jag ville att du skulle ha den.

Nästa dag hände det här fruktansvärda när du går med dina vänner på trottoaren...ingen cykelhjälm i världen skulle kunnat skydda dej...

Ett annat fint minne är när du kröp upp i knäet åt mej..det var i somras, och så sa du: Mamma, jag vet att jag kan vara dum och kalla dej och pappa fula saker ibland, men jag älskar er ändå. Bara så ni vet!

Jag blev så glad, och jag sa att även om vi är osams ibland så älskar vi dej och Mattis jättemycket ändå. Vad glad jag blir att vi ändå sa dom här sakerna. Det är ju så lätt att man bara tänker saker, och inte säger dom.

Det är konstigt för mina minnen av dej är oftast väldigt diffusa, som dom inte vill komma fram. Det är nog ett försvar. Skulle man minnas allt så skulle det bli för svårt. Jag tror hjärnan släpper fram lite i tagen för att man ska orka. Det är nog svårt ändå att ta sej genom dagar och nätter med en blytung klump av saknad och sorg i magen. Älskar dej Emma!!

Varför ska rosen som nyss var ett frö,

uti solens strålar vissna och dö......

Liten Emma undrar

men får inga svar.....

2012-10-01 @ 09:43:35 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Helena, Mågas

Ja du skriver ju så fint så fint. Varje dag läser jag här. Tror verkligen det är som du säger: att alla minnen inte släpps lösa på en å samma ggn för då blir det för mycket, utan dom kommer lite pö om pö å det är för att ni ska klara vardagen så gott ni kan.

Låter för övrigt jättefint och mer personligt med en natursten som man hittat själv, som gravsten :) <3

Svar: Jag hoppas att Emma blir nöjd med stenen...

Ulrika Hansback

2012-10-01 @ 09:57:41
URL: http://luzzis.se

Postat av: Emma Finnström

Sitter här på skolan å läser din blogg varje dag. Och försöker hålla tårarna inne. Du skriver så fint!<3

Svar: Lilla Emma..håll inte inne tårarna..gråt, det lättar lite då. Kram <3

Ulrika Hansback

2012-10-01 @ 13:04:03

Postat av: hjördis

Läser och tårarna rinner på mina kinder, trots all saknad sorg och längtan som ni bär på så orkar du ändå skriva så fint, att kunna skriva trots allt som hänt är nog också ett sätt att bearbeta sorgen på, tänker på er varje dag jag vet också att min Maria läser och gråter även hon och Magnus tänker mycket på er och det som hänt......

Svar: <3

Ulrika Hansback

2012-10-02 @ 09:57:09

Postat av: MarieF

Kram på Ulle Jan å Mattis...näst efter att planera sitt barns begravning, finns inget sjukare än att man dessutom ska välja en gravsten...som ska stå där som ett monument över någon som borde finnas här..mitt i bland oss...skrattande...
Det är nog precis som du säger...hjärnan släpper inte fram alla minnen...bara något enstaka i bland...och däremellan ingenting....och man funderar på vad det är för fel egtersom man inget minns...oxå PANG...så slår de till precis när man minst anar det...Kram

Svar: Ja det är sant Marie..vilken sjuk värld vi har hamnat i helt plötsligt. Har så smått tittat i Emmas saker idag..jättejobbigt. Hon borde som sagt varit här bland oss precis som Rasmus. Kram

Ulrika Hansback

2012-10-02 @ 21:39:23

Postat av: Anonym

Varför. Jag saknar Emma
Från melanie

Svar: Mella..det gör jag oxå..jätte jätte mycket. Kram

Ulrika Hansback

2012-11-04 @ 17:42:27

Trackback

Ängeln Emma

Skriver om sorgen efter ett älskat barn.

Gravstenar och cykelhjälmar