Höstmörker

Nu är det kväll igen. Jag tycker att dygnen bara består av lite dagsljus och sedan bara mörka kvällar och långa nätter. Jag som alltid förut har tyckt om hösten. Att få mysa med små lampor och levande ljus när kvällarna blivit längre.Visst tänder jag ljus nu också, antagligen mer än jag någonsin gjort, men nu är det av en helt annan anledning än förr. Det är inte för att mysa, utan för att jag vill att det brinner ljus för Emmas skull.
 
Bara minuterna innan Emma dog så köpte jag ett stort paket med ljus som vi skulle ha i ljuskronan på verandan. Inte ett enda ljus har använts där. Alla har lyst för Emma inne på köksbordet. Tänk om jag hade vetat det när jag köpte dom. Då hade jag tvingat Emma att sätta sej i bilen och följt med mej från Coop parkeringen och inget av det här hemska hade hänt. Man kan sitta och älta om och varför hur länge som helst. Man måste tvinga sej att inte tänka så, för då blir man tokig. Hur än gärna jag vill, så kan jag inte ändra på någonting.
 
Igår var det sex veckor sen det hände. Jag förstår inte att det har gått så länge, dagarna har bara flutit ihop till en sörja. Igår tittade vi in i en garderob där Emma har packat undan sånt hon inte ville ha med sej när vi bytte rum med henne i somras. Vi har bara kikat lite. Det var så jobbigt att läsa i hennes böcker där hon har skrivit, att se sakerna hennes och minnas hur bra det var en gång för inte så länge sedan. Det gör så ont, så himla, himla ont.
Emma vi saknar dej.
2012-10-03 @ 22:53:10 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Maria Roselin

Ja, om och varför är 2 riktigt jobbiga ord, men man MÅSTE få älta, det är en del i processen. Man söker en förklaring till det som hänt. Men i det här ser jag ingen rättvisa!! Blir så bitter varje natt jag jobbar och sköter om dom gamla som många av dom är närmare 100 år...!! Vad är det för mening och rättvisa med allt??!!! Varför fick inte er fina dotter vara kvar hos er?? ser ingen som helst mening med det...Jag råder dig att inte gå tillbaka till jobbet för tidigt...
Ni finns hela tiden i mina tankar ❤

Svar: <3 att jobba som det känns nu, det går bara inte. Jag får se hur det känns om några veckor..idag såg jag han som körde på Emma. Bekymmersfritt gåendes, som inget hade hänt. Ja det är verkligen orättvist. Jag får hoppas att alla får sitt straff..på ett eller annat sätt. Kram på dej <3
Ulrika Hansback

2012-10-04 @ 14:44:02
Postat av: Marie

Sakerna ligger där de ligger...det kommer en dag då du känner...att NU...nu är det dags Det kan vara i morgon..det kan vara om flera månader...DU och ni.....känner när...
Älta på och lev I smärtan och sorgen...menförsök komma i håg att se ljuspunkter också....hur svårt det än verkar så finns dom<3.......Men det vet jag redan att du gör. Krama Mattis och Jan....hör av dig när du vill...annars dyker jag upp nån dag. Kram

Svar: Kom och hälsa på Marie, närhelst du har tid och lust. (Nästa vecka är vi borta bäst att tillägga) <3
Ulrika Hansback

2012-10-04 @ 21:05:04
Postat av: Maria Roselin

Ja, alla får sitt straff till slut.........
Fy va jobbigt att se personen, att dom inte flyttar....

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-10-04 @ 21:07:18
Postat av: Maria H

<3

Svar: <3<3
Ulrika Hansback

2012-10-04 @ 21:17:15
Postat av: Anki

Jag följer din blogg och tänker hur livet kan förändras.
Måste vara jätte bra att kunna skriva som du gör du skriver så fint fast det gör så ont.
Det gör ont i mig fast jag inte ens känner er.Att se han som gjorde det skulle nog göra mig galen.
Fy jag blir så arg så orättvist.Men något måste ju vara fel när man gör så.
I helgen omkom en väns son i en bilolycka.Han som körde hade inget körkort också var han troligt vis påverkad.
Mamman skrev att visst han klev in i bilen själv men man blir så arg och ledsen.Han hade en liten dotter också.
Men visst blir man kluven i tankarna en sådan gång jag tänker att tänk om ......någon annan ett barn varit ute efter vägen då.Som din Emma helt oskyldig hon gick ju bara där en helt vanlig dag.Man hoppas att dem inte gör om det lika så som han som körde på Emma.Man undrar hur kan dem leva vidare efter något sådant.
Många kramar.

Svar: Fy så onödigt och tragiskt. Dom som gör sånthär förstår nog inte hur mångas liv dom förstör, bara för att dom är påverkade och omdömeslösa. Klart att han valde själv att sätta sig i bilen, men jag vet inte om det känns lättare för familj och vänner. Han var ju ändå någons barn , någons far, vän osv. Det är dom som blir kvar som får lida för någons dumhet. Jag undrar också hur man kan leva vidare efter att ha släckt någon annans liv. Tur i oturen att det inte dog någon oskyldig människa i den olyckan. Finns där för din vän nu..det är ovärderligt med stödet av vänner när livet vänds upp och ner. Kram
Ulrika Hansback

2012-10-05 @ 09:04:26
Postat av: Lars Göran

Jag har varit bortrest några dagar, så jag har inte läst dina tankar på ett tag.
Ett sätt att låta Emma leva vidare är att samla några saker, som hon skrivit ritat och/eller målat. Hennes älsklingsmusik och små kära ting på ett särskilt ställe, där man inte kan undgå att gå förbi utan att stanna upp och reflektera. Det du/ni gör är nämligen en förutsättning för att gå vidare. Möta sorgen, se det orättfärdiga, men så sakteliga börja inse att vi behöver minnas det ljusa och inte fastna i mörkret. Efter regn kommer solsken, brukar man ju säga. Efter mörker kommer en ny morgon. Våga se ljuset, se de vackra färgerna sila genom grenverket! Se det som ett tecken från Emma som brann av omtänksamhet.
Jag tänker ständigt på er och "fast allt känns svårt och du ser ingen ljusning, vet att jag bryr mig, vill hålla om och ge kraft!" Kram!

Svar: Jag kan inte fatta att man kan vara så här ledsen utan att dö på fläcken. Har sovit jättedåligt hela veckan, och dagarna har varit så himla tunga. Har gråtit floder senaste dagarna. Jag tror och hoppas att det blir mindre tungt så småningom. Svårt att tänka sig som det känns just nu men...Jag/vi kämpar på och försöker klara oss genom en dag i taget men saknaden är väldigt svår. Tack för att du finns för oss. Kram
Ulrika Hansback

2012-10-05 @ 21:38:44
Postat av: Christina

Va fint du skriver Ulle, känns fortfarande helt ofattbart det som hänt.KRAMAR <3

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-10-06 @ 09:30:10
Postat av: Catarina

Har följt din blogg och finner inga ord för det ni går igenom. Jag gråter varje gång jag läser och sen måste jag krama mina tre barn lite extra. Det gäller att ta tillvara på nuet. Fast jag inte känner dig, och kände inte heller din fina Emma, så berör det här mig väldigt starkt. Så orättvist, så ofattbart och så fruktansvärt. Ingen tröst, inga ord i världen räcker till...Hälsn Catarina

Svar: Så fint du skriver. Ja det är rätt, ta vara på idag..man vet inte om det kommer någon morgondag. Låter kanske deprimerande, men jag har fått lära mej på ett brutalt sätt att livet kan förändras på en hundradels sekund. Jag har alltid trott att sånt här bara drabbar andra. Krama dina barn ofta <3 Tack för att du skrev några rader till mej.
Ulrika Hansback

2012-10-07 @ 21:39:40
URL: http://vardagsdagboken.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0