Klassfest

I kväll har jag skjutsat Mattis till skolan. 4-6 an har klassfest. Han var så glad och uppspelt över det. När jag hade släppt av honom så svängde jag in till kyrkogården som ligger bredvid skolan för att tända ett ljus åt Emma.
När jag stod vid hennes grav hörde jag barnen på skolgården. Skrattande, glada barn som skulle på fest. Varför ska Emma ligga där? Hon skulle också vilja gå på klassfest och ha roligt. Det vet jag. Hon skulle ju också varit där om allt var som vanligt.  Det kändes så tungt att tänka på att hon aldrig mer får vara med om något roligt med sina vänner.
 
Mattis sa att han skulle äta lite godis, dricka lite bål och dansa lite åt Emma också. Han tänker nog mycket på sin syster fast han inte säger så mycket. Han säger saker ibland som får mej att inse hur mycket han saknar henne. Hon har varit hans stora trygghet jämt.Han har inte kunnat sova borta utan henne tex. Fast barn sörjer nog på ett annat sätt än vi vuxna. Han kan nog koppla bort sorgen en stund när han gör något annat. Åt en annan finns det ständigt i tankarna oavsett vad man pratar om.
 
Jag har bestämt mej för att tro att det finns någonting efter detta. Att vi kommer att träffas igen i en bättre värld när tiden är rätt. Skulle det vara så att det bara blir svart när jag dör, då vet jag ju ändå inget och jag har levt lycklig i min tro.
 
Ja du Emma, du ska veta att vi tänker på dej ständigt. Du fattas oss så otroligt mycket. Men.. vi ska ses igen..!!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Gumman!!!! Det kan göra så förbaskat ont och mindre roliga känslor dyker upp när man hör att de jämnåriga går vidare...med fester, kompisar, plugg, jobb osv osv....samtidigt blir man ju glad för deras skull...det är verkligen konstiga känslor som dyker upp... Och visst ska man tro på att det så småningom kommer nått positivt ur hela denna karusell....små, små ljusglimtar som så småningom om glimtar lite mer och lite längre. Kraaam

Svar: Mycket konstiga känslor blir det. Det är inte det att dom andra har roligt, utan det att Emma missar så mycket roligt, att hon inte fick uppleva allt livet har att erbjuda. Hon dog innan det knappt hann börja. Jag tittade oxå på Rasmus grav när jag stod där...det är ju samma där... Jag ska leta dom där glimtarna, Marie ;-)
Ulrika Hansback

2012-10-26 @ 21:01:05
Postat av: MarieF

se där ja...där var jag anonym oxå.....det var inget jag menade att vara.... men Kraaam på dig igen....och leta ljusglimtar<3

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-10-26 @ 21:04:07
Postat av: Lars Göran Lannergård

Ja, det är ingen som vet vad som händer efter döden, men jag känner mig oftast trygg i min tro att vi får ses igen. Tron är en känsla som ingen kan ta ifrån oss. Ibland saknar jag Torulf otroligt mycket, liksom du saknar Emma. Hade jag inte en tro på att det fanns en Gud, som hade en avsikt, skulle ju både det här och kommande liv kännas meningslöst. Jag tänker mycket på er och ni finns med i mina förböner. Kram oc godnatt.

Svar: Hej på dej. Det är sant...skulle det bara vara det här, då är det ju meningslöst allt. Ibland tvivlar man, förstår inte meningen. Kanske vi kommer att få svaren på våra frågor en dag. Jag hoppas det. Jag förstår att du saknar Torulf..saknaden efter ett barn går aldrig över, även om man lär sig leva med det med tiden. Kram
Ulrika Hansback

2012-10-26 @ 23:40:41
Postat av: Maria W

Tack för dina fina ord, tankar och känslor. Man blir lika berörd, varje gång. Försöker sätta mig in i situationen, men det är fullständigt omöjligt. Outhärdligt att ens tänka tanken. Självklart finns det något efter detta, annars vore det ju rätt meningslöst. Emma finns med er ... varje sekund ... och ni kommer att träffas igen ... så småningom. KraM <3

Svar: Hoppas..hoppas. Nej förresten jag har ju bestämt mej för att det är så. Kram
Ulrika Hansback

2012-10-27 @ 20:38:30
Postat av: M

Döden är bara ett litet avbrott i väntan på det som kommer sedan. Hos Emma känns det säkert som en millisekund. Hon hinner nog inte ens förstå att ni inte är tillsammans innan ni äntligen får träffas igen allihopa.

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-10-29 @ 10:16:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0