Efter dödsbudet

Imorgon Emma är det fyra, FYRA veckor sen vi senast fick träffa dej. Jag kan inte förstå. Du har aldrig varit borta från oss såhär länge. Fortfarande väntar vi härhemma på att du ska komma in genom dörren. Orden aldrig mer känns allt för hemska för att ens tänka.
 
Sista gången jag såg dej var på tisdagskvällen i Sveg. Du såg så fridfull ut där du låg. Dom hade gjort dej i ordning och du såg ut nästan som du sov. Det enda som syntes var ett skrapmärke under hakan. Du var så fin!
 
Efter dödsbudet på olycksplatsen blev allt så tyst och tomt. Inget hopp kvar...Lillebror kom till oss, och vi satt länge i ambulansen med dej. Det var så fruktansvärt konstigt allting..jag kunde inte gråta, jag satt bara och stirrade. Jag kramade dej och jag pussade dej, men du var inte längre där.
 
Vi åkte hem..Roger från kristeamet följde med oss. Jag minns inte riktigt vad vi gjorde. Jag vet att grannen Susanne kom med mat som ingen åt. Den fick vi slänga sen. Efter ett tag åkte vi till Sveg för att titta på dej Emma. Farmor, J-O och farbror var också med. Jag vet inte hur länge vi var där, men det kändes så fel att lämna dej där. Du skulle ju ha följt med oss hem!
 
J-O, farmor och farbror körde oss hem. Vi satt som i en konstig dvala hela vägen.
 
När vi kom hem så var Maria med familj här. dom hade slängt sej i bilen och farit upp från Älvdalen direkt. Dom tog hundarna och gick med dom och såg till att dom fick mat. Sedan satt vi nog vid bordet och försökte ta in vad som hade hänt, men det var helt omöjligt. I hjärnan var det bara kaos.
 
Senare på kvällen åkte jag och Maria ner till olycksplatsen för att tända ljus. Jag vet att jag tänkte: Vad mycket folk det är ute i Härrdal ikväll..det kopplade inte att vi var ute av samma anledning. Jag minns att jag träffade många där, men jag minns knappt vem. Mattis ville inte åka ner den kvällen, så Jan och Nisse stannade hemma med honom.
 
Sen på natten satt vi uppe länge...när vi la oss tillslut så blev det inte mycket sömn, ingen alls tror jag.
 
Jag är så glad att vi har så fina släktingar och vänner!
2012-09-17 @ 22:48:11 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Gittan

Finner inga ord! Att sådant här skall få hända. Känner er inte, men känner MED er och skickar all styrka som bara går ♥

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-09-18 @ 13:17:53
Postat av: Rebecka

Massa styrkekramar! <3 Det är en fin blogg du har som kommer att hjälpa dig på många sätt! Forsätt att skriva och berätta om allt vad du tänker och känner! Ut med det bara! Kramar från Rebecka på Byggvaruhuset i Älvdalen

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-09-18 @ 16:21:47
Postat av: Mathilda

Tänk om jag kunde bära din smärta och avlasta dig!!
Jag gråter när jag läser för det gör ont, hur ont ska inte du då ha......Livet är så orättvist och slår så hårt ibland.
Tänker ofta på dig och önskar jag kunde göra något som lindrar din smärta.
Tusen kramar

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-09-18 @ 17:35:42
URL: http://www.mathildasvardag.blogspot.com
Postat av: Erica

Det finna inga ord för det som drabbat er familj, jag känner så för er, och vet inte hur man ska bete sig. Och du är så himmla stark i det hela. Din blogg är jätte fin och berörande. Massa kramar till dig och familjen <3

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-09-19 @ 18:30:13
Postat av: Carina

Många varma kramar till dig och din familj. Jag vet delvis vad ni går igenom nu eftersom jag är en änglamamma själv. Jag har varit det i snart 18 år och det har inte varit lätt, skulle jag säga det ljuger jag. Men det kommer inte att göra så här ont alltid. En sorg ändras med tiden och jag har lärt mig leva med den. Du får gärna höra av dig om du vill, min mail är [email protected] Återigen, varma mjuka kramar//Carina

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-09-19 @ 22:01:34
Postat av: Mia

Ulle! Vilken styrka du har i kärleken till dina barn! Vad fint du skriver och starkt av dig att dela med dig. Det gör mig ont att någon ska behöva gå igenom vad ni just går igenom. All kärlek och styrka till er <3!

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-09-19 @ 22:53:29
Postat av: Anki

Fy vilken mardröm ni måste gå igenom,men otroligt fint skrivit.Jag känner er inte men hittade länken till bloggen på en fb sida.Det gör så ont att läsa men ändå så fint skrivit.Sänder er många styrkekramar <3

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-09-20 @ 10:51:58
Postat av: Ida

Det här är en sån tragisk händelse som hänt i byn. Många styckekramar till din familj! Du skriver så många fina ord så stora trårar rinner ner från min kind, många känslor väcks inom mig.Det är verkingen starkt av dig att dela med dig av detta. förmodligen är det nog inte bara jag som tycker samma! det finns så mycket man vill säga men man vet inte hur man ska formulera orden rätt.

Många många styrkekramar

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-09-20 @ 22:10:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0