fortsättning på tisdagen.....
När tjejerna gått iväg med sin pantsäck kom lillebror Mattis och frågade om jag gett bort hans pantflaskor...ja det hade jag förståss gjort utan att veta det. Han blev ledsen för det. Kl 13.45 ringde jag upp Emma och frågade om dom kunde tänka sig att dela panten med lillebror. ja det var inga problem, det kunde dom.
Jag hoppade in i bilen och åkte ner på coop för att handla lite och ta ut pengar för att betala klippningen. Jag var lite sen och tänkte egentligen åka direkt till frissan och ta ut pengarna sedan, men av någon anledning svängde jag in före.
Emma och hennes vänner var där..jag fick mattis pengar för panten, och sen vet jag att vi pratade lite..men jag minns inte om vad..det var bara så där vardagligt. Ses sen Emma kan jag tänka mej att jag sa när jag hoppade in i bilen, vinkade åt Emma och hennes vänner och åkte för att klippa mej.
Aldrig kunde jag väl ha anat att det var sista gången jag skulle få träffa min älskade lilla flicka...Åh Emma om jag bara kunnat skydda dej från det som snart skulle hända!!!
Jag kom till Marie och vi diskuterade hur hon skulle klippa och färga. Hon började att klippa och vi pratade om ditt och datt. Jag minns att Isabelles mormor kom in för att lämna på en fond, och vi pratade om hur bra Emmas flygresa från Stockholm hade gått, att hon skulle få flyga nästa gång också..
Sen gick det bara en liten stund, då pep brandlarmet i min ficka...Stort larm trafikolycka Lillhärdal Kyrkparkeringen har jag för mej dom sa. Jag sa åt Marie att jag var tvungen att åka på det, sen for jag mot brandstationen..ännu lyckligt ovetande...
Jag var först på plats, och när jag höll på att byta om så kom Mats, förmannen. Jag såg direkt att detta var något riktigt allvarligt. Han sa- det ligger en liten flicka där..det ser inte bra ut! Han gav mej hjärtstartaren och sa-den här kommer att behövas!
Det kändes fruktansvärt obehagligt när vi åkte iväg den korta biten till kyrkan. När vi närmade oss så såg jag hur 2 personer höll på med hjärt och lungräddning på någon som låg på marken.. Jag tog hjärtstartaren och hoppade ur och sprang mot dom. Det allra första som slår mej när jag kom närmare var att Såna där skor har ju Emma..det ser ut som hennes älsklingsskor...sen såg jag resten.....det är ju Emma....jag såg att hon var död. Jag tror jag skrek åt hon som satt med Emma..Är det Emma?? Ja tyvärr tror jag hon svarade..min stackars arbetskamrat som var först på plats. Sen blir allt dimmigt..man minns bara lite..som att han som kört på Emma gick omkring och rökte..
Jag hoppade in i bilen och åkte ner på coop för att handla lite och ta ut pengar för att betala klippningen. Jag var lite sen och tänkte egentligen åka direkt till frissan och ta ut pengarna sedan, men av någon anledning svängde jag in före.
Emma och hennes vänner var där..jag fick mattis pengar för panten, och sen vet jag att vi pratade lite..men jag minns inte om vad..det var bara så där vardagligt. Ses sen Emma kan jag tänka mej att jag sa när jag hoppade in i bilen, vinkade åt Emma och hennes vänner och åkte för att klippa mej.
Aldrig kunde jag väl ha anat att det var sista gången jag skulle få träffa min älskade lilla flicka...Åh Emma om jag bara kunnat skydda dej från det som snart skulle hända!!!
Jag kom till Marie och vi diskuterade hur hon skulle klippa och färga. Hon började att klippa och vi pratade om ditt och datt. Jag minns att Isabelles mormor kom in för att lämna på en fond, och vi pratade om hur bra Emmas flygresa från Stockholm hade gått, att hon skulle få flyga nästa gång också..
Sen gick det bara en liten stund, då pep brandlarmet i min ficka...Stort larm trafikolycka Lillhärdal Kyrkparkeringen har jag för mej dom sa. Jag sa åt Marie att jag var tvungen att åka på det, sen for jag mot brandstationen..ännu lyckligt ovetande...
Jag var först på plats, och när jag höll på att byta om så kom Mats, förmannen. Jag såg direkt att detta var något riktigt allvarligt. Han sa- det ligger en liten flicka där..det ser inte bra ut! Han gav mej hjärtstartaren och sa-den här kommer att behövas!
Det kändes fruktansvärt obehagligt när vi åkte iväg den korta biten till kyrkan. När vi närmade oss så såg jag hur 2 personer höll på med hjärt och lungräddning på någon som låg på marken.. Jag tog hjärtstartaren och hoppade ur och sprang mot dom. Det allra första som slår mej när jag kom närmare var att Såna där skor har ju Emma..det ser ut som hennes älsklingsskor...sen såg jag resten.....det är ju Emma....jag såg att hon var död. Jag tror jag skrek åt hon som satt med Emma..Är det Emma?? Ja tyvärr tror jag hon svarade..min stackars arbetskamrat som var först på plats. Sen blir allt dimmigt..man minns bara lite..som att han som kört på Emma gick omkring och rökte..
Kommentarer
Trackback
