Måndag morgon

Idag är det måndag. En vacker måndag, men det är svårt att ta till sej det fina vädret. Hade allt varit som vanligt, hade jag kanske jobbat idag, eller så hade jag gått ut och njutit av solen.  Vardag för dom flesta. Våran måndag är inte vardag, för du finns inte här. Det är svårt att komma sej för med nånting nuförtiden.
 
Det känns som man sitter fast i en karusell som snurrar jättefort, man kan inte kliva av hur gärna man än vill. Jag hoppas att karusellen saktar ner farten en dag så att man kan börja njuta av åkturen igen. Just nu känns det omöjligt, men man måste ta en dag i taget.
 
Efter din begravning har det kännts jobbigt. Har väldigt lätt för att gråta hela tiden. Allt vart så definitivt..du är verkligen borta. Jag tittar på kort av dej. Fina, fina Emma hur kan det vara möjligt att det här har hänt? Man ska väl ändå kunna gå tryggt på en trottoar tillsammans med sina vänner en helt vanlig tisdag utan att bhöva bli nermejad av en cross. Den hade inget ens på vägen att göra, än mindre på trottoaren. Det är så otroligt att sånt kan hända.
 
Jag och pappa har suttit och läst alla hälsningar som människor har lämnat till dej. Det är så otroligt mycket namn i pärmarna vi har fått. Det är väldigt många som blivit berörda av ditt öde. Det är otroligt många som har hört av sej och på andra sätt visat sån omtanke. Många har berättat sina minnen av dej, och det är så fina saker man får höra hela tiden. Dom saknar dej mycket på dagis. Ingen kommer dit och leker med dom små längre, som du gjorde. Du ringde ofta hem efter skolan och sa att du blev lite sen för du ville stanna på dagis en stund hos barnen.
 
Tänk att en sån liten människa som du kan lämna ett tomrum större än universum.
 
Vi gav din sparkcykel till Isabelle. Det är jag säker på att du gillar. Det var så sorgligt att se den här ute varje dag. Även den såg så ensam ut. Isabelle blev glad. Hon skulle vara så rädd om den, eftersom den var din.
 
Nu ska jag tvinga mej själv att diska lite, sen ska jag ta med mej hundarna och gå ut i det vackra vädret. Du följer väl med på en promenad?
 
Älskar dej Emma
 
 
2012-09-24 @ 10:38:08 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Anki

Visst skall man kunna gå trygg på en trottoar visst skall man kunna få känna sig lugn som förälder sådan här får inte hända.Man blir så arg och ledsen och undrar varför sådant händer.Visst blir folk sjuka det känns också onödigt och man undrar varför.Allra helst när det är unga människor som har hela livet framför sig.
Livet kan förändras så snabbt.Efter som jag själv varit hemma en tid nu så har jag hunnit tänka så mycket på vad vänner betyder.Det låter bra att ni har många sådana ibland behövs det så lite för att man skall känna att dem finns där.Man behöver inte känna varandra när sådant här händer man blir berörd, och har man barn själv så kan man ju tänka sig men jag tror aldrig man riktigt kan förstå hur det känns.Men man blir så berörd av det du skriver.
Hoppas du orkade ut i solen en stund i dag,många kramar till er <3

Svar: Ja jag gick ut..även om man inte uppskattar dom vackra dagarna som förr, så hoppas jag att det kommer en dag då man kan göra det..och det måste jag ju tro. Kram
Ulrika Hansback

2012-09-24 @ 18:25:43
Postat av: Rebecka

Jag beundrar dig och jag tycker att du är så stark! Även fast du säkert känner dig svagast i hela världen! Tårarna rinner, både för att begravningen verkat vara så fin och sorglig, och för att det är så ledsamt att detta som hände Emma ens fick ske =( Hon verkade vara en riktig toppentjej, och allt som hänt berör fast man inte kände Emma. Du kommer vidare, det måste bara få göra så förbannat ont en tid nu. kramar <3/Rebecka

Svar: Jag vill också tro att det kommer bättre dagar, men det kommer ju att ta tid. Och det måste ju få göra det. Kram
Ulrika Hansback

2012-09-24 @ 19:00:05
Postat av: MarieF

Klart Emma är med på promenaden...och i allt annat ni gör oxå<3
Karusellen kommer så småningom att sakta ner...för att öka farten innan den åter saktar ner...och öka igen...för varje gång farten ökar saktar den ner ytterligare lite till...stannar har jag ingen aning om..om den gör...bara att fartökningarna kommer lite mer sällan med tiden...Kram<3

Svar: Det är alltid så skönt att prata med dej Marie..du har svaren på om inte alla, så iallafall det man kan få svar på. Du vet ju hur det är. Kram
Ulrika Hansback

2012-09-24 @ 19:10:15
Postat av: Helena, Mågas

Alltså Ulrika, du skriver så himla fint. Det berör ända in i hjärteroten. Du kan verkligen skriva. Kommer läsa din blogg varje dag :). Sen hoppas jag vi stöter på varann i jul <3

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-09-24 @ 21:02:29
URL: http://luzzis.se
Postat av: Hanna

Åh Ulrika. Det är så fruktansvärt det som hänt. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig vad du går igenom. För snart ett år sedan gick min mamma bort och en vän satte ord på sorgens storlek. Hon sa att förlora sin mamma är som att förlora ett av vädersträcken i livet. Jag hittar inget motsvarande till att förlora sitt barn. Det går inte. Det finns inte ord som kan beskriva vad ni tvingas gå igenom och det är säkert därför det är så svårt att föreställa sig. Som att tappa alla vädersträck kanske... Jag tänker på er varje dag och tårarna rinner. <3 Kram

Svar: Hej Hanna! Ja det känns då som man tappat orienteringen, så nog måste jag ha tappat några väderstreck. Kunde aldrig tro att något sånt här skulle hända. Var rädd om dina barn och krama dom ofta. Kram
Ulrika Hansback

2012-09-24 @ 21:58:39
URL: http://vitahusetochjag.blogspot.se/
Postat av: Maria W

Man vill sätta ord på så många känslor, försöka förstå och framför allt skänka tröst till er i denna svåra stund. Men det går inte. Karusellen kommer aldrig att stanna, men den kommer att sakta ner och du/ni kommer att finna mening med livet en dag igen. Tack för dina vackra ord, om en älskad och saknad ängel ... <3

Svar: <3
Ulrika Hansback

2012-09-25 @ 18:52:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0