Tankar

Ännu en morgon har grytt. Det är konstigt att världen utanför rullar på som om inget hade hänt. Jag sitter här och tänker på hur annorlunda man har blivit. Att jag förut la ner så mycket tid och energi på saker som idag känns helt oviktiga. Vardagen kommer även att nå ikapp oss, med jobb och annat som tar upp en stor del av tiden, men jag ska försöka att minnas även då vad som verkligen betyder något. Jag har haft mycket tid dom senaste fem veckorna att tänka, och många tankar har det blivit.
 
Just nu vill jag leva i min lilla bubbla. Jag vill gråta och vara ledsen, sörja Emma och förbanna denna orättvisa värld. Det är nödvändigt för att man ska kunna hitta en väg tillbaka till livet. Ett liv som aldrig mer blir som förr, utan ett nytt sorts liv.
 
Jag är tacksam för varje ny dag som jag får med Mattis. Jag är tacksam att Jan finns här hos mej. Och jag är tacksam för alla fina släktingar och vänner som vi har. Jag är så glad för våra glada goa hundar som tröstar och ser till att man kommer ut i naturen varje dag. Det är minsann inte alla som har det fantastiska stödet som vi har haft nu, och hur skulle man kunna överleva en sån här sak om inte ni alla fanns. Det begriper jag inte.
 
Jag tänker på olycksdagen..den fruktansvärda skräcken, när jag såg Emma ligga livlös där. Jag ville bara stoppa skräckfilmen som utspelade sej framför mina ögon. Stoppa och spola tillbaka och göra om. Ångesten när man förstår att man inte kan göra det. Det är oåterkalleligt, går inte att göra om. Jag ville byta plats med Emma. Hon som hade hela livet kvar. Jag har iallafall fått leva 40 år och upplevt en massa. Men det går ju inte det heller tyvärr. 
 
Jag ska skriva av dom vackra raderna som Jill Johnson skickade åt Emma på begravningsdagen.
 
Kära Emma
 
Jag känner inte dej, men du kände till min musik. Det gör mej så glad att en tjej så ung lyssnar på en småbarnsmammas melodier.
 
Jag önskar att jag kunde få träffa dej, krama dej och berätta för dej hur saknad du är. Vi är många som önskar att du vore ibland oss, men små änglar är bara till låns och jag vet att någon håller din hand och att du är trygg.
 
Dansa och sjung där du är, var ibland oss när du kan, killa oss på näsan när vi sover, blås oss på kinden när vi när vi går här på jorden och busa med dom andra änglarna i himlen.
 
Du lämnade ditt leende på vår jord och du finns alltid i våra hjärtan.
 
Tack för att jag fått vara en del av ditt liv.
                                                               Många varma kramar Din Jill
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Helena, Mågas

Va fint Jill skrev :).

Å du har all rätt att leva i din bubbla. Jan å Mattis oxå. Sörj så länge ni vill... ni har varandra, era hundar å underbara släktingar å vänner :). Ni finns i allas tankar <3

Å på tal om hundar: dom är helt underbara när man är ledsen å behöver tröst, trots att dom "bara" är djur :)

Svar: Ja verkligen. Djur är underbara.
Ulrika Hansback

2012-09-28 @ 10:50:52
URL: http://luzzis.se
Postat av: Maria W

Hoppas att du vet hur mycket din fina ord berör oss alla. Gamla och Unga. Mammor och Pappor. Döttrar och Söner. Vi är så många som tänker på Er. KraM <3

Svar: Hhoppas ni vet hur mycket eran omtanke värmer<3
Ulrika Hansback

2012-09-28 @ 22:06:21
Postat av: Maria Roselin

Du skriver så fint, Ulle, och jag tror att det är ett väldigt bra sätt att bearbeta sorgen på. Att sätta ord på det ni upplevt och det ni känner. Om sorgen och smärtan, men även så småningom alla fina, roliga minnen ni har av Emma.
Vilken fin människa Jill måste vara som skickade det brevet! En stor artist med ett stort hjärta!
Erat öde berör så många...
Kram ❤

Svar: <kram på dej Maria <3
Ulrika Hansback

2012-09-30 @ 10:18:20
Postat av: Ingemar Lind

Fint skrivet av dig.förstår hur du känner är själv styrkeledare i räddningstjänsten och min dotter har även hon blivit påkörd men hon hade tur att överleva.kände säkert samma sak som du i olycks ögonblicket men sen är det svårt att förstå hur man gårvidare i en sån tragisk händelse.hoppas ni är starka och klarar detta.känner lite extra ioch med att du är kolega i räddningstjänsten och att jag är i Lillhärdal och fiskar varje sommar
Ha det så bra ni kan.

Ingemar Lind
Mockfjärd

Svar: <3
Ulrika Hansback

2013-01-25 @ 17:10:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0