Tisdag 21 Augusti 2012

Den 21 augusti 2012 började som alla andra dagar..alla dagar som bara flyter ihop med andra dagar, utan att lämna några speciella avtryck. Det fanns inget som förebådade det fruktansvärda som skulle komma att hända under dagen.

Klockan ringde 05.45 jag konstaterade att Emma hade smugit in till oss och lagt sej under natten. Hon låg skavfötters med mej.Våran stora lilla tjej som fortfarande behövde krypa ner hos mamma och pappa ibland för att känna sig trygg.

Jag smög upp och drog igen dörren till både henne och lillebror Mattis så att inte hundarna skulle väcka dom. Av någon anledning stoppade jag brandlarmet i fickan den här dagen..det hade stått hemma i laddaren många dagar då..(Jag har nyligen börjat på räddningstjänsten, och ska åka på så många utryckningar som möjligt i lärande syfte)

Det var sista veckan på sommarlovet, Emma hade varit hos Isabelle i Stockholm nästan en vecka. Dom kom så underbart bra överens dom två. Aldrig några problem, riktiga vänner! Hon flög hem helt ensam på fredag kväll, och det hade gått så bra att hon skulle flyga nästa gång också. Vi åt Tacos när hon kom hem, och myste. Lillebror Mattis hade fullt upp att skruva i hop en sparkcykel som hon hade önskat sig i födelsedagspresent. Tack och lov så fick hon den i förskott. Hon fyller år den 11 september.

Åter till tisdagen...Det var faktiskt en dag jag hade längtat lite till. Jag hade tid hos frissan, det skulle bli skönt att få lite ordning på håret. Jag slutade jobbet kl 12 den dagen och åkte hem och lunchade. Emma och hennes kompisar var här. Emma berättade att dom planerade en bad och shoppingresa till Borlänge på fredagen. Hon undrade om hon fick det, jag svarade att jag och hennes pappa skulle prata om saken. Jag tänkte för mej själv..det låter då alldeles för farligt att skicka iväg dom på tåg en hel dag till Borlänge, men jag sa inget..jag får ta den diskussionen sedan tänkte jag.

Tjejerna skulle panta flaskor, så dom tog en stor påse pant och gick ner till coop. Det var väl resekassan som skulle ordnas med..dom var så glad och uppspelt över sin planerade borlängeresa.

Här måste jag ta en paus..det är jobbigt att minnas...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0