Väntan på besked.....
Någonstans i i andra änden av olycksplatsen får jag syn på en grön t-shirt och en grön cykelhjälm........lillebror Mattis har sett uppståndelsen och kommit cyklandes för att se vad som händer..han ser sin syster ligga livlös på marken och han blir livrädd.. han provar att ringa hem till pappa, men tar fel nummer. Vi ser sedan i hans telefon att han ringt Emma gång på gång.
Stackaren cyklar hela vägen hem...så rädd han måste ha varit.
Väl hemma så är pappa jan på väg ner till olycksplatsen. Någon har kommit hem och talat om att Emma blivit påkörd. Han och Mattis får skjuss ner.
Sedan är allt bara rörigt..jag sitter vid brandbilen och hör trafiken på radion...helikoptern kanske inte kan landa pga låga moln säger någon. åh bara kom..fort som fan måste ni komma..Emma måste få hjälp FORT!!!!
Vi stod där och väntade och väntade. Gammelmorfar hämtade Mattis och tog med honom till Åsen.
Helikoptern kom äntligen, Emma låg fortfarande i ambulansen, där dom gjorde allt för att rädda hennes liv. En brandman från Sveg skjussade mej och Jan till brandstationen så jag fick byta om, och Jan fick skjuss av grannen Ida hem och hämta plånboken. Då var vi redo att åka efter Emma.
Problemet var bara att dom aldrig flyttade in Emma i helikoptern...jag kunde inte förstå varför det skulle ta sån tid, far iväg med henne så hon får hjälp på sjukhuset tänkte jag!!!
Efter vad som kändes som en evighet, kommer det ut en kvinna från ambulansen. Hon hade ca 10 meter att gå fram till oss. Hennes ansiktsdrag är som fastetsade på min näthinna..jag såg vad hon skulle säga. Dom 10 metrarna kändes som kilometrar, det tog sån tid innan hon nådde fram till oss.
-Jag är hemskt ledsen, sa hon. Vi har provat med alla medel i över en timme, men vi kunde inte rädda eran flicka.....................
Må Gud vare med dig och må du få mer och mer styrka för varje dag!
Du skriver så bra. Emma måste vara stolt över dig. Hon finns alltid med i hjärtat. Hedra hennes liv genom att minnas allt det fina och så småningom tänka mer på det än på olyckan. Släpp fri hennes själ genom att låta henne veta att du inte plågas alltför mycket kvar här. Det hade hon inte velat.
Ta hand om dig själv och din familj.
Hälsningar
En läsare på Expressen
Jag är mamma till två underbara barn ,precis som du är. Du kommer alltid vara Emmas mamma...
Jag och min sambo, mina barns far har ikväll pratat om det hemska som hände Emma och er fruktansvärda förlust. Vi kommer tänka på Emma varje år den 11 september för att minnas dagen då hon föddes. <3 Ta hand om varandra. Kram Isabelle & Andreas ,Örnsköldsvik
