Tjejvasan och marknad

Dagarna bara går. Det hörs ingenting om åtal eller något annat. Det skulle ju vara klart i slutet på januari enligt tidningarna. Snart har hela februari passerat utan ett ljud. Förstår inte vad det sitter fast i. 
 
Jag gruvar mej mycket till rättegången. "Straffet"kommer att bli ett hån mot Emma och oss anhöriga, det har jag förstått. Det är så det fungerar det svenska rättssystemet. Hur som helst så vill jag ha det avklarat, denna hemska väntan är så påfrestande och suger så mycket energi.
 
I lördags åkte Elin O tjejvasan. Hon hade en tröja på sej med texten -Jag deltar till minne av Emma Karlsson. Och en fin bild på Emma. Elin frågade om hon fick göra det, för hon visste att Emma skulle ha åkt tjejvasan någon gång i framtiden om hon hade fått levt. På så sätt fick ju Emma "vara med". Det var så fint gjort av Elin. 
 
Emma gillade ju att åka skidor, så nog tror jag att hon skulle ha ställt upp i tjejvasan så småningom. Jag har åkt lite skidor med Björne i skogen på slutet. Känns skönt att komma ut i skogen och friska luften. Man rensar tankarna lite, för stunden iallafall. Annars mal samma och samma i huvudet. När, varför, om,hur kunde det hända osv osv. Man går till graven och pratar med Emma ofta, man pratar med henne hemma..men man får inga svar.
 
I helgen åkte vi och farmor till Röros på marknad. Det var jättefint där. Inte så mycket "krimskrams" som det brukar vara på marknader, utan mer hantverk. Och Röros var ett mysigt ställe. Såg så mycket jag skulle vilja köpa åt Emma. Fina tröjor, strumpor och vantar som hon skulle varit så fin i. Hon finns alltid med oss.
 
Mattis köpte sej en pälsmössa med öron och älghorn som han var mycket nöjd med. Han somnade på hemvägen med den på sej. Sen vaknade han i Sveg, ganska så svettig så den var nog varm. Han fick också göra slut på norskpengarna som vi hade kvar. Det var ett tivoli strax före parkeringen, så där satte han sprätt på pengarna ganska fort. Han var nöjd med dagen.
 
Kanske du var med oss Emma..jag hoppas det. Men du kanske inte hade tid med oss den dagen. Du åkte ju tjejvasan med Elin. 

Kommentarer
Postat av: Thomas

Hej på er!

Ja att gå och vänta på att nått ska hända vad gäller åtalet lär ju slita, för er är det ju lite av ett avslut och det behövs nog för att kunna gå vidare, sörja ostört och inte ha sånt hängande över er också!

Fina bilder på Emma som är en mycket söt liten människa, förstår att ni saknar henne för mycket bus finns det i den blicken, ett elände att hon aldrig får uppleva att växa upp och få göra allt det där som ungdomar gör... som sagt jag skulle dö om nått hände nån av mina kids, inte minst den lille spjuvern, bara tanken på att han inte skulle få växa upp och leva livet gör ont, jag kan inte till fullo föreställa mig hur det här är för er men jag förstår att det är förkrossande och nått man aldrig vill uppleva! Med det sagt så gör ni det bra, att ni har folk omkring er som ni kan bolla och älta det hela med är underbart, all heder till dessa sanna vänner!

Jag fortsätter att följa er och Emma, för jag tror hon är med er med sitt busiga leende och gråter med er då sorgen sätter in... ännu en gång tack för att ni delar med er av allt!

Kram
Thomas

Svar: Hej.Visst sliter det..denna ovetskap är så jobbig. En väntan som aldrig verkar ta slut. Sorgen kommer alltid att finnas efter Emma oavsett rättegång eller inte, men som sagt, det hänger över oss. Ja Emma var full av bus och livsglädje och det gör så ont att hon aldrig fick chansen att leva sitt liv. Att man kliver upp varje dag är ett under, det skulle jag aldrig trott att jag skulle göra om något sånt här skulle hända. Men livet går på tomgång på något sätt..någon saknas..hon har lämnat ett enormt tomrum. Dessa underbara vårdagar gör så ont i hjärtat för Emma kommer aldrig mer att få uppleva en sån dag. Tack och lov för fina vänner. Ta vara på varje sekund med dina små. Kram
Ulrika Hansback

2013-02-26 @ 05:18:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0