Ängeln Emma -

En tänkvärd historia och lite annat..

Söndag morgon, -30 grader ute. Jag och Kask sitter vid köksbordet och diskuterar. Det är rätt bra att prata med honom, han tiger och samtycker, tittar på mej med sina kloka bruna ögon. Sen tittar han ut genom fönstret som om han väntar på någon, det gör jag också men du kommer ju aldrig.

Jag har börjat jobba lite smått. Var där några timmar onsdag och torsdag. Det gick bra, men det känns ändå så märkligt. Jag känner mej inte som sist jag jobbade, det måste ha varit i ett annat liv. Nu ska man alltså försöka återgå till vardagen som det var före du dog, men ingenting är ju som det ska vara. Det fattas en väldigt stor pusselbit i mitt livspussel.

Igår drog jag fram ett skåp och skulle dammsuga, där bakom låg ett fint påskkort som du hade gjort åt oss. Du hade satt dit massor av påskfjädrar och skrivit- Glad Påsk till mamma, pappa, Mattis och hundarna önskar Emma 12 år 2012.

Du längtade nog att fylla 12. På nästan allt du har ritat och skrivit förra året så står det Emma 12 år 2012. Sen fick du inte ens uppleva din 12 års dag...

Andreas skickade en text åt mej häromdagen. Lite rolig och samtidigt får man lite funderingar..jag tyckte om den och skriver den här:

I en gravid kvinnas mage låg två bebisar. Den ena frågar den andra:

-Tror du på liv efter födseln?

- Såklart. Något måste det finnas efter födseln. Vi kanske bara är här för att förbereda oss på vad som komma skall.

-Dumheter! Det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det livet vara?

- Jag vet inte, men jag vet med säkerhet att det kommer att finnas mer ljus där. Kanske går vi med våra egna ben och tar in näring genom munnen.

- Det där är absurt! Att gå är omöjligt. Och näring genom munnen? Det är ju löjligt! Vi får näring genom navelsträngen. Jag ska säga dig en sak: Liv efter födseln är uteslutet. Navelsträngen är alldeles för kort.

- Jag tror det måste finnas något. Och det kanske är annorlunda mot vad vi är vana vid.

-Ingen har någonsin kommit tillbaka därifrån, från efter födseln. födseln är slutet på livet. Och när det kommer till kritan är livet inte mer än en osäker existens i mörker som inte leder någonstans.

- Jag vet inte precis hur livet efter födseln kommer att vara, men jag är säker på att vi kommer att träffa mamma och hon kommer att ta hand om oss.

- Mamma? Tror du på mamma? Och var tror du hon är nu?

- Var? Överallt runtomkring oss. Det är i henne och av henne vi lever. Utan henne skulle inte den här världen finnas.

-Jag tror iallafall inte på det! Jag har aldrig sett mamma och därför är det logiskt att hon inte existerar.

-Men ibland, när vi är riktigt tysta, så kan du höra henne sjunga eller känna hur hon påverkar vår värld. Eller hur? Jag tror att det finns ett riktigt liv som väntar på oss och att vi just nu förbereder oss för det....

Älskade lilla Emma...jag önskar att du hade fått fyllt både 12 år och många, många fler år. Vad hade du blivit? Hur skulle du se ut? Vad skulle du ha upplevt? Det får vi aldrig veta och det är så hemskt.....

2013-01-13 @ 09:11:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Andreas

Who you'd be today... - Kenny Chesney
Kram på er!

Svar: Den texten säger så mycket...jättefin låt, lyssnar ofta på den. Jag är så glad att ni finns för oss. Kram

Ulrika Hansback

2013-01-14 @ 15:47:12

Postat av: Marie

en helt underbar text, som inger lite tröst...och hopp... Läste den på din Fb vägg oxå.... vad vet man om vad som händer och sker. jag tycker det låter helt fantastiskt jag!!! :))

Svar: Visst är den fin. Den fick mej att tänka på ett annat sätt. Vem vet vad som händer efter döden? Den ger lite tröst ibland.

Ulrika Hansback

2013-01-15 @ 20:11:48

Postat av: Karin

Vilken underbar berättelse om tvillingarna. Så har jag aldrig tänkt förr.
Läste din berättelse i Allas nu på morgonen, jag har inga ord..

Svar: Visst är den fin berättelsen...jag hade inte heller tänkt så förut..

Ulrika Hansback

2013-10-17 @ 09:11:28

Postat av: Pablo J.Luis Molinero

Först av allt, ursäkta mina fel med ditt språk.
Jag hänvisar till berättelsen om de två foster som diskuterar om Mor finns och om det finns liv efter födseln.
Jag är glad över att se den enorma framgång som denna berättelse har haft; surfa på webben i nästan alla språk. Framför allt känner jag mig väldigt glad att veta att det har gjort så mycket bra att så människor, enligt vad många kommentarer hävda.
Jag har inget emot när ingen författare nämns eller de säger att det är "Anonym". Men det är orättvist och oärlig (som det händer) när över 10 personer låtsas vara författaren (exakt samma ord, begreppsmässig fel, kommatecken och perioder), något omöjligt och ett tydligt tecken på plagiat.
Jag skrev att historia 1980 när min yngsta dotter föddes. Den publicerades för första gången 1985 i SUBUD International Cultural Association tidningen (Spanien fråga #2).
Jag har inte något problem som du delar det online, att du använder i seminarier eller diskussioner, även du kan inkludera den i någon av dina böcker, men som alltid anger att hela originalartikeln är "Boy and Girl" i boken "Morphogeny" av Pablo J.Luis Molinero; en historia som kan läsas helt (på engelska eller spanska; 16 sidor i stället för bara 12 linjer) i www.pablomolinero.com  Wrintings  Morphogeny.
Tack så mycket

Svar: Hej, och tack för din kommentar. Jag fick denna historien skickad av en vän som hade läst den någonstans. Det är en mycket fin berättelse tycker jag, och naturligtvis ska den som skrivit den ha äran. Jag lägger ut din kommentar så kan alla se. MVH Ulrika

Ulrika Hansback

2016-05-19 @ 16:20:16
URL: http://www.pablomolinero.com

Trackback

Ängeln Emma

Skriver om sorgen efter ett älskat barn.

En tänkvärd historia och lite annat..