Länge sedan

Nu var det länge sedan jag skrev något här, men jag saknar dej precis lika mycket än, väntar ännu på att mardrömmen ska ta slut. Men det kommer den aldrig att göra..
 
I morgon är det 1:à Augusti, månaden jag alltid kommer att se som den värsta efter den 21/8 i fjol. Datumet 21 kommer allt närmare, men jag kan inte för mitt liv förstå att du snart varit borta ett år! Vad har egentligen hänt det senaste året? Ganska mycket, fast det är inte så mycket som har fastnat i minnet, allt har överskuggats av att du är borta.
 
Jag har försökt att göra "normala"saker, ibland går det bra, ibland sämre. En sak som är jobbigt, det är att komma hem när man har varit borta. det är lättare att lura sig själv när man är borta, att tro att du finns kvar. Men när man kommer hem så blir allt så påtagligt igen. ingen Emma som stampar i trappen så det dånar i huset, ingen Emma som spelar högt och pratar hemlisar med kompisar bakom en stängd dörr, ingen Emma som skrattar så hon nästan kiknar...ja det finns miljoner saker som man saknar. Små saker som man knappt tänkte på förr, för det var bara så självklart att det skulle vara så.
 
Det har varit ganska lugnt och skönt ändå i sommar. Har inte tänkt så mycket på allt som blev runt i kring att du dog. Det är ju inte "bara" sorgen, det har ju varit så mycket ovisshet, väntan på åtal, rättegångsdatum, det känns som man bara väntat och väntat, men när äntligen datum var spikat och jag hade haft ett litet sammanbrott över att det blev så långt fram, då har jag kunnat släppt den biten ett tag. 
 
Nu känner jag att det börjar dra ihop sej till en massa jobbiga dagar igen..21/8 värsta datumet , 11/9 , då skulle du fyllt 13 år..bli tonåring, börja högstadiet ,ha en massa kul..21/9, begravningen...sen rättegång 14-15/11. Då ska såren rivas upp igen, så mycket som möjligt!
 
Lilla fina Emma. När det var häddalsyran så var det någon som gömt 50 kronor och 3 karusellbiljetter bland blommorna på din grav...någon fin människa som ville att du skulle få vara med och ha roligt. Jag blev rörd och tårarna rann...jag lämnade pengarna på din fond, och biljetterna skà du och Mattis åka upp i Älvdalen om det går. Han skulle självklart ta med syrran på värsta karusellerna där sa han!!  
 
 

Kommentarer
Postat av: Liss Strømmesen

<3 klem i massevis

Svar: <3
Ulrika Hansback

2013-08-01 @ 11:58:08
Postat av: Marie

Mardrömmen, den kommer aldrig att försvinna. Den kommer att ligga där som ett sabla gruskorn å irritera. Men det kommer inte att irritera hela tiden, men dyka upp då och då. Precis som när man har besvär med skavsår.... De gror och känns inte, men man vet att de är där... Och huxflux händer något.... Ett datum eller en händelse....som gör att det blossar upp å ställer till med en massa smärta... Å det är väl det de ska göra nu... Med de datum du nämner. .. Sen läker de igen, för att återigen blossa upp och irritera, då och då. Kram på dig 🐸

Svar: Så sant Marie, kram tbax <3
Ulrika Hansback

2013-08-03 @ 15:20:18
Postat av: hjördis & anselm

Tänker ofta på er, var gång vi är på kyrkogården så går vi alltid förbi hos Emma & Rasmus, stannar upp en stund för att försöka förstå det som hänt er, och varje gång vi står där så rinner tårarna på våra kinder likaså som dom gör nu när jag skriver det här, kram

Svar: <3
Ulrika Hansback

2013-08-06 @ 17:58:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0