Två långa år
Hej, ja det var ett tag sedan du skrev, kikar in då och då för att se om du haft några tankar att skriva ner, men jag ser att du är som jag, har perioder då det inte finns kraft och inspiration, men så är livet och jag uppskattar när du delar med dig av dina tankar och även sorgen och saknaden!
Tiden går fort även i sorg, men saknaden blir man nog aldrig kvitt, tankarna på hur det skulle varit om det där hemska aldrig hänt och så, jag vet det inte ur samma perspektiv som du men ändå av saknaden efter nära och kära, men man ska helt enkelt inte överleva sina barn och tanken på att mista någon av de mina är näst otänkbar!
Hoppas ni reder er i alla fall och att Terras får ett lugnt och värdigt slut när det är dags, så att han kommer till Emma med allt sprall i kroppen han bara kan!
Du klarar det här och det är dags när det är dags, det finns de här som behöver dig länge ännu, men jag är säker på att Emma kikar in då och då och ser hur ni har det!
Kram
Thomas
Äntligen ett nytt inlägg...jag vet inte hur många ggr jag kollade och läste äldre inläggen. Tänker på er och undrade i min egen film varför inte man kanspola tillbaka den. De har det bra o kollar på oss och är alltid med oss.
♥
<3
<3
Har åxå en ängel som heter Emma och omkom i en olycka i nästan samma ålder...
Hej igen, såg att grabben får fängelse och det känns bra att höra, dock ett alldeles för milt straff, dock bättre än inget alls och att han helt kommer undan, så jag ville bara kasta in en blänkare att vi här i huset tänker på Emma och er andra, ganska ofta faktiskt... blir ju så när man själv är förälder själv men jag vet att många andra tänker på er också.
Kram till er alla och en extra tanke på Emma <3
Hejsan!
Jag följde denna blogg i början av händelsen väldigt mycket (skrev dock inget), nu har jag inte följt den på ett bra tag. Den här händelsen gjorde stor påverkan på mig och berörde mig mycket. Än idag, mer än tre år efter så tänker jag fortfarande på er, hur ni har det, och på Emma som fick livet tagit ifrån henne alldeles för tidigt. Jag kan aldrig föreställa mig hur ni har det men jag hoppas att ni ändå kan känna nån lycka i livet. Jag känner mig så bortskämd att tillbringa tid med min underbara dotter när jag vet det finns föräldrar som endast har minnet kvar av sin. Ni ska veta att det finns människor i landet som tänker på er och Emma är inte bortglömt! Jag är säker på att Emma nu kollar ner på er längtar efter er när er tid är kommen.
God jul på er alla fyra!!
Kramar
Micke
Hej, jag hörde dokumentären i P3 och kände att jag ville läsa lite mer och hittade då den här fina bloggen. Många tårar blev det och jag känner att den hjälpt mig genom att påminna om att vi bara har ett liv här på jorden och att det gäller att ta vara på varje dag. Tack för att ni ställde upp och kram!
