Till Lina

Idag tänkte jag låna en sida av dig Emma och skriva några ord om en annan underbar person som jag fick glädjen att känna. Himlen har fått ännu en ängel som lämnade jorden allt för tidigt. Lina, du kämpade så tappert mot cancerdjävulen, men han vann tillslut. Det känns så overkligt att läsa i tidningen, ditt namn på en dödsannons. Det finns nog ingen person som jag förknippar mindre med döden än dig. Alltid så levnadsglad, positiv, omtänksam, social. Du kände nästan alla tror jag. Din varma personlighet gjorde att man alltid kände sig välkommen och bekväm i ditt sällskap. Trots att livet inte var så snällt mot dig alla gånger så var du alltid positiv. När Mattis var mindre jobbade du på COOP och han gick alltid in på affären med skräckblandad förtjusning. Du brukade jaga honom runt affären och hota att pussa honom om du fick tag på honom. Han skrek av skratt. Och var du inte där så blev han så besviken. Emma tyckte det var så roligt. Du lämnar många glada minnen efter dig. Det är nu lite över ett år sedan du ringde mig. Jag var på jobbet när du ringde. När jag frågade hur det var så svarade du - Det vill du inte veta, men jag har en tumör. Jag blev alldeles kall. Alldeles rådvill, vad säger man till någon som just fått ett sådant besked?? Vi pratade i telefon med jämna mellanrum och du var väldigt positiv. Detta skulle du fixa. Din inställning var det inget fel på. Jag tänkte att är det någon som klarar detta så är det Lina! Den 3/11 träffade jag dig sista gången. Vi gick en instruktörsutbildning i HLR genom räddningstjänsten. Du var pigg, även om man såg att du gått igenom mycket. Du väntade på svar från en undersökning du gjort nyligen. Och vi alla hoppades att cancern skulle vara borta för evigt. Några dagar senare fick du veta att det spridit sig....... Den 18 april, en dryg vecka efter din 38 års dag somnade du in. Jag kommer alltid att vara tacksam för att jag fick lära känna dig. Tack för att du alltid brydde dig, du ringde tex på julafton första julen Emma inte fanns hos oss och vi pratade länge. Jag kommer att minnas dig som du var. Glad, positiv, humoristisk, alltid glimten i ögat och ett ordförråd som skulle få självaste Hugh Heffner att rodna. Du är nu hos din älskade pappa och Morty. Och så vet jag att du tar hand om Emma åt mig. Vila i frid kära vän, du kommer alltid att vara saknad. Men vi ses igen!

Kommentarer
Postat av: Thomas Egeklint

Vår grabb hade ju förmånen att ha Lina som fröken några år, de var bundis och han blev redigt förbannad då han fick reda på att hon först var sjuk och ännu värre var det då hon gick bort, han avgudade ju henne då hon var brandman/kvinna och att få följa med och åka brandbil var en höjdare, han frågar efter henne av och till och pratar mycket om henne också, för övrigt känner vi andra inte henne annat än genom dagis men eftersom det är kollektiv så blir det en helt annan sak, håller med om att hon verkligen inte kan förknippas med annat än sprudlande liv, stort hjärta och en stor portion humor! <3

Av och till tänker jag på Emma också, särskilt såhär runt högtider som är barnens, hoppas i alla fall ni får en bra jul och att Emma får sina klappar där hon nu är, hon har nog koll på er med nisseluva sådär busigt på sniskan skulle jag tro och jag kände ju inte henne annat än genom bloggen och det jag hört och läst om henne och har väl en liten aning om vad bustroll hon var!

God, hjärtlig och varm jul önskar vi er där borta

//Thomas m. Familj

Svar: Ja man kan inte säga annat än att både lina och Emma var riktiga bustroll. Jag tror att den plats dom är på nu är betydligt mer händelserik än innan dom kom. Nu har dom fått sällskap av ännu en fin människa som dog allt för ung. Usch, det händer för mycket tragiska saker...Tack för julhälsning, även om jag såg den först nu. Hoppas ni har det bra!
Ulrika Hansback

2016-12-11 @ 20:51:30
Postat av: Mikael

Hej!

Jag har följt denna blogg i stort sett sedan bloggen startade, och på nåt sätt har jag tänkt på Emma och tragedin ofta, men sakta tänkt allt mindre. Så, för två veckor sedan åkte jag med min fru och två små döttrar till Idre. Plötsligt fick jag se en skylt "Lillhärdal 20 km". Plötsligt slog minnet av Emma till och mina tankar gick direkt till Emma. Jag tänkte på Emma hur hon alldeles för ung miste livet, vilken sorg ni har genomlidit, och hur er son är utan sin syster.

Jag tänkte samtidigt hur välsignad jag är som har två så vackra döttrar. Det är alldeles för många barn som mister livet för tidigt, men på nåt sätt är det just Emma som jag inte kan släppa. Mycket är tack vare denna blogg, den sätter ett ansikte, ett liv, en historia, den sorg som Emmas död lämnar sig, inte bara en vanlig tidningsnotis som det i normala fall blir.

Jag vill att ni ska veta att Emma inte är bortglömd. Självklart är hon aldrig bortglömd för er, men inte heller för många andra, inte ens för människor som aldrig träffade Emma innan hon lämnat jordelivet.

Jag önskar från djupet av mitt hjärta att trots såren som aldrig kommer läka eller sorgen som aldrig helt försvinner att ni kan finna kraft att gå vidare.

Svar: Tack. Vad dina ord värmer. Saknar henne varje sekund, trots att det snart gått ofattbara 5 år. Så många frågor som aldrig får ett svar <3 .
Ulrika Hansback

2017-03-14 @ 22:19:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0