Små små spår...
Älskade Emma saknar dej så mycket...Idag har vi varit med lillebror på Ice age 4, den som du skulle få se på bio i somras med kusinerna. Tyvärr så hade dom skrivit fel datum i tidningen så det blev aldrig att du fick se den. Du skulle rita av ekorren med nöten när skolan hade börjat hade du tänkt. Den skulle vi rama in och sätta på väggen som vi har gjort med lillebrors fina Pluto tavla. Skulle gjort vad som helst Emma för att du skulle fått rita den där tavlan åt oss, den fattas på väggen, och du fattas överallt och jämt!!
Städade bilen idag, det har inte blivit gjort heller sen du dog. Där fanns också en massa påminnelser om dej. En bok som du hade skrivit i, kort, en reflex som var din och några andra saker som var dina. Tänk vad många spår du har lämnat. Jag blir både glad och ledsen när jag hittar sånt. Glad över varenda sak som påminner om dig, ledsen för att det blir så påtagligt att du är borta.
Mattis hade gjort en sak på bordet idag med tändstickor. Jag tog kort på det..
Han tänker mycket på dej ska du veta. Vi åkte till galbergstoppen förra helgen med skoter och grillade korv. Där fanns också dina avtryck..
Det finns människor av alla sorter...
Godmorgon älskade Emma. Igår kväll gick jag och pappa till din grav för att tända ljus hos dej. När vi kom dit såg vi att det var många fler som hade varit dit och tänt. Det lyste så många ljus hos dej. Det är många som saknar dej gumman. Skolbarnen har gjort isblock på skolan, sedan har dom gått till dej och byggt ett hjärta av dom vid din grav.
I helgen har pappa och Mattis åkt mycket skoter. Åh vad du hade älskat att följt med, du som var en riktig skotertjej. Du var så glad och uppspelt i vintras för att pappa skulle köpa en ny skoter, och du såg fram emot det så mycket. Nu har han köpt skotern trots att han först tänkte låta bli när du dog. Det kändes bara fel för du skulle inte få uppleva det. Vi får väl hoppas att du är med ändå, på något sätt..
I fredags pratade han som körde ihjäl Emma i radion. Han fick en egen liten intervju som inte alls speglar verkligheten. Jag vädjade till flera olika personer i radion att dom inte skulle sända det. Åtminstone inte före en eventuell rättegång. Jag tycker det är helt olämpligt att göra så före det. Dom hävdade att detta var en nyhet och att dom inte kunde ta hänsyn till att vi tyckte att detta blev fel och obehagligt. Jag ifrågasatte vad som var nyheten..åtalet har ju inte väckts. Den dagen åtalet väcks, DÅ är det en nyhet, och då måste det väl räcka att säga det i nyhetssändningen utan att dra upp en lång intervju med honom?? Dom var helt kallsinnig, spelade ingen roll vad jag sa. - Har du kontakt med nån psykolog om du mår så dåligt..frågade en av dom som jag vädjade till.
Jag bad dom att kolla upp vad som pågått här i flera år innan "olyckan", så dom fick en bättre bild av verkligheten, men det var inte intresssant.
Det verkar som en del är beredd att trampa fram hursomhelst bara för att gynna sig själva. Hade dom väntat till efter rättegången så hade jag inte brytt mej så mycket. Då kunde jag bara låta bli att lyssna.
Det blev starka reaktioner från människor som vet hur det är. Det verkar som radiokanalen har fått mycket kritik för det här.
Tack och lov så finns det många flera människor av den goda sorten och ni är guld värd..allihop.
Ja du lilla Emma som om det inte skulle ha räckt med det faktum att du är borta för alltid, det gör nog så ont att leva med varje dag.
Ett nytt liv..
Emma, idag fick vi goda nyheter..våra goda vänner har fått barn igår. Det hade varit en jobbig förlossning, men det hade slutat väl. Det blev en liten pojke som alltid kommer att heta Emma-nuel för mej. Jag vet att du skulle glatt dej så för honom, och jag ångrar så att jag inte hann skvallra för dej att dom väntade barn. Det skulle du blivit så glad för. Du skulle ha blivit den bästa barnvakt dom kunde ha det vet jag, så barnkär som du var.
Nu är det nog så att du vet att dom skulle ha barn, för jag fick ett sms från mamman i morse och hon berättade så här för mej: Det var så jobbigt på slutet. Jag trodde jag skulle dö, jag hade inga krafter kvar. Plötsligt dök Emma upp..det var så verkligt, och hon sa: Det här fixar du och jag. Jag ska hjälpa dej lite så du klarar detta. Jag gick in i mej själv och Emma var där och hjälpte mej, jag fick krafter från någonstans..jag blev jättestark och kunde klara av förlossningen.
Det var ett fint sms att få på morgonen, och jag är övertygad att du var där och hade koll så att allt gick som det skulle. Jag har gråtit lite på morgonen..både av glädje och sorg. Glad för att dom har fått sitt efterlängtade barn. Ett barn som kommer att bli så väl omhändertaget och älskat. Ledsen för att Emma inte får vara med och uppleva det här som hon verkligen hade velat.
Jag är ganska så säker på att Emma-nuel föddes med en egen skyddsängel som vakar över honom. Som Julia sa: Den finaste skyddsängeln man kan ha!
En tänkvärd historia och lite annat..
Söndag morgon, -30 grader ute. Jag och Kask sitter vid köksbordet och diskuterar. Det är rätt bra att prata med honom, han tiger och samtycker, tittar på mej med sina kloka bruna ögon. Sen tittar han ut genom fönstret som om han väntar på någon, det gör jag också men du kommer ju aldrig.
Jag har börjat jobba lite smått. Var där några timmar onsdag och torsdag. Det gick bra, men det känns ändå så märkligt. Jag känner mej inte som sist jag jobbade, det måste ha varit i ett annat liv. Nu ska man alltså försöka återgå till vardagen som det var före du dog, men ingenting är ju som det ska vara. Det fattas en väldigt stor pusselbit i mitt livspussel.
Igår drog jag fram ett skåp och skulle dammsuga, där bakom låg ett fint påskkort som du hade gjort åt oss. Du hade satt dit massor av påskfjädrar och skrivit- Glad Påsk till mamma, pappa, Mattis och hundarna önskar Emma 12 år 2012.
Du längtade nog att fylla 12. På nästan allt du har ritat och skrivit förra året så står det Emma 12 år 2012. Sen fick du inte ens uppleva din 12 års dag...
Andreas skickade en text åt mej häromdagen. Lite rolig och samtidigt får man lite funderingar..jag tyckte om den och skriver den här:
I en gravid kvinnas mage låg två bebisar. Den ena frågar den andra:
-Tror du på liv efter födseln?
- Såklart. Något måste det finnas efter födseln. Vi kanske bara är här för att förbereda oss på vad som komma skall.
-Dumheter! Det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det livet vara?
- Jag vet inte, men jag vet med säkerhet att det kommer att finnas mer ljus där. Kanske går vi med våra egna ben och tar in näring genom munnen.
- Det där är absurt! Att gå är omöjligt. Och näring genom munnen? Det är ju löjligt! Vi får näring genom navelsträngen. Jag ska säga dig en sak: Liv efter födseln är uteslutet. Navelsträngen är alldeles för kort.
- Jag tror det måste finnas något. Och det kanske är annorlunda mot vad vi är vana vid.
-Ingen har någonsin kommit tillbaka därifrån, från efter födseln. födseln är slutet på livet. Och när det kommer till kritan är livet inte mer än en osäker existens i mörker som inte leder någonstans.
- Jag vet inte precis hur livet efter födseln kommer att vara, men jag är säker på att vi kommer att träffa mamma och hon kommer att ta hand om oss.
- Mamma? Tror du på mamma? Och var tror du hon är nu?
- Var? Överallt runtomkring oss. Det är i henne och av henne vi lever. Utan henne skulle inte den här världen finnas.
-Jag tror iallafall inte på det! Jag har aldrig sett mamma och därför är det logiskt att hon inte existerar.
-Men ibland, när vi är riktigt tysta, så kan du höra henne sjunga eller känna hur hon påverkar vår värld. Eller hur? Jag tror att det finns ett riktigt liv som väntar på oss och att vi just nu förbereder oss för det....
Älskade lilla Emma...jag önskar att du hade fått fyllt både 12 år och många, många fler år. Vad hade du blivit? Hur skulle du se ut? Vad skulle du ha upplevt? Det får vi aldrig veta och det är så hemskt.....
Änglar behöver inga kläder..
Igår plockade jag ut dina kläder från garderoben. Ska du verkligen inte använda dom mer? Det är en konstig känsla. Jeansen som du var så fin i, tillsammans med den där rosarutiga fleecejackan. Alla dina favorit linnen som du alltid ville ha under så du inte skulle frysa. Långkalsongerna som sällan åkte av förrän långt in på sommaren..
Det var hemskt att lägga allt i kartonger och försöka intala mej att du faktiskt inte ska ha dom mer..Tårarna rann..
Kanske borde jag ge bort dom, men jag är inte redo för det än. Så småningom ska jag spara några kläder som du tyckte mycket om, några kläder som man riktigt kan se dej i om man blundar hårt. Men inte ännu. Dom får vara i skrubben sålänge..
Pappa plockade ner lite från ditt skrivbord så att vi kan sätta datorn där sen. Det går inte fort att ta bort dina saker, men det måste få ta tid. Vi tar lite i taget.
Häromdagen var mormor, kusin Moa och "blo-blo" hit och hälsade på. Innan dom åkte hem så var vi till din grav och tände ljus. Det är synd att det fina röda ishjärtat som någon gjort och lagt där har töat bort. Det var så fint.
Kusin Hanna har sovit här inatt. Mattis tycker nog att det är skönt. Han tyr sej mycket till sina flick kusiner Hanna och Moa. Han längtar efter dej Emma, och dom är väl ett sätt att fylla tomrumet efter dej. Idag ska dom gå på badhuset, sen ska farmor hämta dom och åka till Sveg. Där ska dom gå på kondis och på dollarstore, sen skulle dom nog sova hos farmor. Varför, varför får inte du vara med......
Ända sen före jul har det varit en jättejobbig period. Rastlös och orolig, en jätteklump i magen och ont i hjärtat. Tårarna rinner lätt. Hatet och ilskan har bytts ut mot en hemsk tomhetskänsla, men man kanske måste vila från en del känslor ibland, så dom inte förgiftar tillvaron helt..
Jag ska prova att börja jobba lite på onsdag. Bara 25% till att börja med. Det kan nog räcka till en början, jag blir så otroligt trött fort. Det väl alla känslor som tröttar ut en. I vanliga fall så är jag sällan arg, sällan ledsen. Nu åker känslorna berg och dalbana hela tiden, och det i kombination med att man sover lite si och så blir tröttsamt.
Nu är det också en väntan på att det ska väckas åtal. Det kommer också bli en jobbig tid, då allt rivs upp igen, men jag hoppas verkligen att det snart blir. Vill få ett avslut på den biten, men det tar ju sån tid.
Ha det så bra i himlen älskade lilla ängeln våran.
Året närmar sig sitt slut..
Snart är år 2012 slut. Det är med blandade känslor som jag säger hejdå till det året. Det absolut värsta året i mitt liv, samtidigt ett år fyllt av fina minnen. Det skulle bli sista året i Emmas liv, vem skulle kunna ana det ?
Vi hann iallafall göra lite roliga saker innan det fruktansvärda hände. Vi åkte till Skara sommarland med Nisse, Maria och barnen. Emma tyckte att det var så bra. Vi bodde där i två nätter. Före det hade vi varit och handlat i Ullared. Tänk så roligt vi hade jag och Emma när hon skulle smygköpa en onepiece åt pappa i födelsedagspresent. Jag minns en dag i februari, vi åkte upp till stugan. Det var en såndär perfekt vårvinterdag med några minusgrader och klarblå himmel. Allting var så bra den dagen, utan att vi gjorde något speciellt, bara en sån dag som man sparar i hjärtat och tänker på ibland.
I somras fyllde jag 40. Hade lite nära och kära här, vi sjöng kareoke och höll halva härdal vaken med våran "skönsång". Emma tyckte den kvällen var så rolig. Jag är så glad att Emma fick vara med då.
Jag är glad att hon hann vara en vecka hos Isabelle i Stockholm, och jag är glad att hon hade sina vänner här hemma som hon var med så mycket. Hon hade valpen som hon tog så bra hand om i sommar när vi jobbade. Emma var nog ganska nöjd med livet och tillvaron. Alltid planer på något roligt.
Sen kom den där dagen i augusti. Den 21/8 slogs allting i spillror. Så oerhört fort livet kan förändras, utan någon förvarning alls.
Tiden efter försvann i en konstig dimma. Det var många hit och visade sitt stöd. Människor lagade mat, bakade, tog hand om det praktiska. Det kom otroligt mycket blommor och andra fina saker. Jag var livrädd att bli ensam, ju fler dess bättre. Och det satt människor och drack kaffe i vårat kök långt in på nätterna, så jag skulle hinna ta insomningstablett och få sova nån timme. Det var skönt tyckte jag, vetskapen att det fanns människor i min närhet. Vet inte hur det skulle ha gått om inte det fanns såna underbara människor som ställt upp på olika vis. Och alla hundratals ljus på olycksplatsen och alla människor där. På något konstigt sätt blev det något fint mitt i det hemska.
Emma, jag vill önska dej ett gott nytt år. Kom hem och titta till oss då och då. Det vill vi alla! Älskar dej!!
Julafton
Emma, idag gör hjärtat extra ont. Tårarna rinner och du fattas oss så hemskt. har varit till din grav och tänt ett tomteljus åt dej. Det är det enda vi kan göra...
Kortet är från förra julen..i din älskade onepiece, full av bus..vem kunde ana att det skulle bli din sista jul???
Du ska veta att du finns med oss ständigt i våra hjärtan. Tack för att du valde just oss att bli din familj.
Julångest, eller?
Jag vet inte om julen har börjat spöka, eller är det en kombination av saker som gör att det känns som det krälar i kroppen..svårt att sova. Igår fick jag ta en insomningstablett för att överhuvudtaget kunna slappna av så jag kunde sova. Fick sova till kl fem iaf, men sen vaknade jag av myrorna i kroppen igen.
Luciafirandet på skolan blev jobbigare än jag kunnat ana. Jag grät så jag skämdes. Blev tvungen att smita ifrån på slutet. Mattis frågade mej när han kom hem från skolan varför jag inte hade kommit och fikat efter lucia. Jag svarade att jag hade varit så ledsen och gråtit, och att han kanske skulle tyckt att jag var pinsam om jag satt där och grät. - Men mamma, sa Mattis -Du har ju mist ett barn. Då måste man få gråta, och jag skulle inte tyckt att du var pinsam. Jag gråter också ibland. Vilken klok liten kille vi har!! Älskade Mattis.
Man kan bara undra hur julafton ska kännas, när lucia vart så jobbig. Det är bara att genomlida och försöka så gott det går. Mattis måste få fira lite jul, även om livet har rasat samman.
Därför ska jag ta en tur till Mora idag och julhandla lite. Ska passa på att fika och prata lite med fina vänner..
Tänk så många som har det svårt i jultiderna. Alla ensamma, alla som mist någon nära och många andra. Julen påverkar mer än man kan tro, allt blir mer påtagligt.
Emma du fattas så fruktansvärt mycket, åååh vad vi saknar dej!!
Till Emma
För inte så länge sedan
var livet så ljust och glatt
du fanns hos oss med ditt leende
och ditt alltid så glada skratt
En levnadsglad liten flicka
rycktes så hastigt bort
Nu lever endast vackra minnen,
ditt liv blev allt för kort
Hösten kom så hastigt den dagen
då du ifrån oss for
Livet blir aldrig mer detsamma,
Sorgen nu i hjärtat bor
Saknaden gör så ont i mitt hjärta
Meningen förstår jag ej
kanske jag en dag får svaret,
varför änglarna tog tillbaka dej
Tacksam ändå för den tid vi fick
Skulle inte vilja vara utan den
Du lever i våra hjärtan
tills den dagen vi åter möts igen...
Sista sommaren...
Vänta, vänta, vänta...
Har äntligen fått kontakt med en advokat. En trevlig och varm människa som det verkar. Det känns skönt att äntligen ha någon att vända sig till med alla frågor som dyker upp. För frågorna är många, många. Hon väntar fortfarande på att åklagaren ska höra av sej till henne med mer information så ännu vet hon inte så mycket. Men det känns ändå bra, en liten lucka i molnen efter all denna tid. Jag frågade om det kommer att väckas åtal, och hon svarade att hon inte kunde säga säkert, men det skulle vara väldigt märkligt om det inte gjorde det
Vad händer om det inte blir något...jag vet faktiskt inte..det skulle kännas fruktansvärt. Tänk om han klarar sej från det här också!! Det är verkligen ingen människa som ska gå lös i samhället, det kommer bara att hända mer elände runt honom. Jag har ju förstått att ett människoliv inte betyder något för honom. Det viktiga är att ljuga och försöka komma undan. Att han dödade Emma verkar inte bekomma honom speciellt. Det är rent skrämmande att man kan vara så avtrubbad och empatilös. Jag tror inte att han ens kan föreställa sig hur ont det gör när man förlorar ett av det käraste man har
Det är bara att vänta och se vad som händer, men det är svårt att ha tålamod. Allt är bara en evig väntan, en jobbig väntan på att det ska hända något
Nej, fina lilla Emma du hade verkligen ingen skuld i det här. Du gjorde inget fel den där dagen, man kan inte skydda sej från allt. Hur än försiktig man är, så kan hemska saker hända. Det är som pappa sa - que sera, sera (det som sker, det sker), man kan inte göra något när ödet går emot en.
I morgon är det lucia på skolan. Vet faktiskt inte om jag klarar att gå. Jag vet ju vem som skulle varit lucia i år..du var ju enda tjejen i 6:an. Du skulle blivit en så fin lucia Emma. Varför fick du inte vara det??
Halva jag vill bara strunta i allt, lägga mej ner och somna från allt, den andra halvan vill försöka kravla sej upp och försöka, trots att man snavar och faller stup i kvarten. Och det är klart att jag måste försöka. Jag har ju Mattis, världens viktigaste orsak att kämpa vidare. Vi har bestämt oss här hemma för att när tiden är rätt, då ska vi träffa Emma igen. Tills dess hoppas jag att du tittar till oss ibland när du har tid, älskade Emma!
Älskade Emma och lilla Kask
Kalla dagar
Det har varit kallt ett tag nu Emma. Även idag, -23 grader och det snöar. Jag tycker det är så hemskt att du ska vara ute. Du som var så frusen. Jag hoppas att kölden inte bekommer dej där du är nu. Jag vill tro att du aldrig behöver frysa längre.
Jag får hoppas att Terry Evans hade rätt när han sa att du har det bra, att du har dom omkring dej som ser till dej tills vi träffas igen. Jag vet inte vad jag ska tro, men han sa ju många saker som var sann. Jag hoppas verkligen att det är så. Jag har förresten tapetserat nu så du kan komma och se hur det blev...om du inte redan gjort det.
Tänk Emma, så många fina människor vi har runt ikring oss. Många som tänker på oss och hör av sej på olika sätt. Det ligger ibland teckningar från barnen vid din grav, och dom tänder ljus för dej. Du är saknad av många ska du veta, och hemma är allt så fel. Ingen Emma som pratar och hittar på rackartyg med Mattis. Han hade lagt ut ett kort på facebook igår på dej och Kask och skrivit så fint åt dej. Tårarna kom när jag läste.
Idag ska "blo-blo" operera sin axel. Har pratat länge med honom på morgonen. Vi pratade mycket om dej, om hur det här kunde hända. Det är så osannolikt. Det är nästan så man kan tro att vi har en viss tid att leva på jorden, och när sanden är slut i timglaset, då spelar det ingen roll vad man gör...men jag har ändå svårt att förstå meningen med din död. Den är bara så fruktansvärt onödig och orättvis.
Förra veckan fick vi iallafall ett brev att vi har fått en advokat. Har ändå inte hört ett ljud från varken den eller polisen. Allt jag vet hör jag på omvägar. Jag hoppas verkligen att någon är medmänsklig nog att höra av sej och tala om vad som händer snart. Dom måste väl förstå att man vill veta..eller?
Julen kommer allt närmare. Tiden går så fort. Enda fördelen är väl att den snart är över. Har satt upp röda gardiner i köket, och adventsstakarna men det får nog räcka med det. Har ingen lust i år. Snälla Anki har bakat pepparkakor och kokat knäck med Mattis i år så han fick julpyssla lite. Guld värt! Till och med Mattis sa igår att den här julen kommer att bli konstig utan dej, och det tycker vi alla. Kram på dej Emma!
Advent
Lilla Emma, igår var Jag och Mattis på värdshuset. Mattis byggde och pyntade deras pepparkakshus. Det gick lite fel, för ena väggen ramlade bort så det blev en carport i år. Vi kunde riktigt höra vad du skulle ha sagt åt bror din när väggen rasade. Du skulle nog haft ett och annat att säga om hans framfart med pepparkakshuset. Sen klädde Susanne julgranen, hon berättade att förra året var du med och julpyntade där och du hade hittat så fina röda julgranskulor med hjärtan på. Dom hade du hängt upp noga så dom skulle synas riktigt. Du tyckte dom var så fina. Dom sitter längst fram i år också, bara så du vet..Både jag och Susanne satt och grät framför julgranen. Varför fick du inte leva, vara med och bygga pepparkakshus och klä granen? Du skulle ju älskat det. Det är så orättvist och grymt.
I normala fall så tycker jag så mycket om julen. Det är så fint vid advent med alla ljus överallt när det är så mörkt ute. I år känns allt som en plåga, för du är inte med. Jag ser dej i allting, minns dej och saknar dej så hemskt. Hur ska det kännas här hemma i år, när det var så jobbigt att se julgranen på värdshuset?
Ska prova att sätta upp julgardinerna och adventsstakarna nån dag, men det finns ingen glädje med det i år. Mattis får hjälpa mej med det. Han är en riktig liten klippa, han försöker vänja sig att du inte finns hos honom, men han pratar ofta om dej och saker ni gjort. Pappa sa igår att man kan inte ens hämta en matlåda i frysen utan att du finns med..han hämtade en låda dillkött som du gillade. Det är märkligt så många avtryck av dej som finns överallt, i saker som man aldrig tänkt på förr.
Jag hoppas så att du har det bra där du är Emma, jag skulle så gärna vilja veta att det är så. Jag har bara en önskan till tomten i år.. att du ska komma hem till oss. Men jag tror inte ens tomten kan uppfylla den önskan.
Älskar dej gumman.
Glögg och advokater..
Godmorgon fina Emma..idag ska jag vara duktig och gå på jobbet ett tag. Ska hjälpa Jenny att koka lite knäck och glögg där som ska vara till en julmarknad. Mina fina arbetskamrater och dom som bor där ska skänka en del av vinsten till din minnesfond (som inte får heta fond..) Har tänkt gå dit och hälsa på länge, men det är svårt att ta sej iväg.
Dagarna rinner iväg..igår var det den 21:a igen. Ett hemskt datum..precis tre månader har gått, och det kan jag inte förstå. Det är konstigt för samtidigt som jag tycker att du nyss var här hos oss så känns det så länge sedan jag såg dej. På dagarna kan jag ju inbilla mej att du är på skolan. Kan komma på mej ibland när jag tänker att snart kommer Emma och Mattis hem från skolan..men du kommer ju aldrig..
Lillebror är hemma, han har feber. Han saknar dej så mycket han också. Han pratar ofta om dej och saker som ni gjorde. Han tycker det är så ensamt utan dej.
Det känns så jobbigt med allt runtomkring. Har begärt ett målsägarbiträde som ska hjälpa oss med allt som rör det rättsliga. Någon måste ju föra din talan också. Varför är det ingen från polisen som kan lyfta luren och ringa och tala om vilka rättigheter man har. Det kan ju inte ta så lång tid att göra det. Man har ju ingen aning om någonting och inte ett ljud man hör från dom. Man blir både ledsen och besviken..och framför allt skapar det en massa missförstånd som gör att man går omkring och är arg. Ibland är det befogat, men ibland skulle man inte behövt ödsla den lilla energi som finns på ilska i onödan. Det är ju bättre att få ett svar som man kanske inte gillar, än att inte få något svar alls. Då vet man ju vad man ska rätta sig efter.
Det är väl bara att hoppas att dom talar om ifall det blir avslag på begäran. Har ännu inget hört fast det är en vecka sedan jag ringde om det.
Emma, om du bara kunde komma hem till oss. Då skulle jag ta ett stort banklån, sen åkte vi till något varmt och soligt ställe, hela familjen, och där skulle vi stanna läääänge. Vill bara bort från det här hemska, vill att vi är alla igen, att allt ska vara som vanligt.
Mardrömsplaneten
Sitter och funderar över allting. Tror att det "snart" kommer att väckas åtal. Med det lilla jag lärt mej om Svenska rättssystemet, så kan jag inte ha några stora förhoppningar om att det blir nåt kännbart straff. Man kan bara ge sej till tåls och se vad det blir. Besviken kommer jag att bli, det vet jag. Frågan är bara hur besviken man blir. All väntan och ovisshet tär på en. Man får inga upplysningar om nånting. Ingen talar om vilka rättigheter man har. Det ska man tydligen ta reda på själv, och det orkar man ju inte i en sån här situation. Det är bara tur att det finns någon som bara av ren godhet försökt att hjälpa oss, så vi vet lite iaf. Den här mardrömsvärlden vi har hamnat i är ju som en annan planet. Ett vidrigt ställe att vara på.
Ja du lilla Emmagumman, hur kunde det bli på det här viset? Det skulle inte behövt vara såhär. Vad bra och enkelt allt skulle ha varit om han gav fan i att ut och köra den där dagen. Om han bara kört förbi er och låtit er vara. Då hade ditt liv och många andras fortsatt rulla på som vanligt. Livet blev bara kaos åt många av oss som blev kvar här. Och du fick inte uppleva mer än 11 år och 49 veckor av ditt liv. Det hann bara börja, när det så onödigt och tragiskt tog slut den 21/8.
Kan vi någonsin vänja oss vid tanken på att aldrig mer få höra din röst här hemma? Det känns inte så nu. Det kommer alltid att fattas en i våran familj. Älskar dej Emma!!
Håll mitt hjärta..
Godmorgon Emma. Idag verkar det som solen tänkte skina. Ska ta med hundarna till skogen och gå en sväng. Det är skönt att vara i skogen. Där kan man andas och tänka. Tankarna är alltid hos dej. I morgon är det precis tre månader sedan du for från oss. Jag kan inte förstå att dagarna bara går och ingen Emma kommer hem. Jag vill att det smäller i dörren och jag vill höra din röst - Hej, jag är hemma nu! Jag skulle gladeligen plockat upp jackan och ryggsäcken från golvet och hängt upp..bara du kom hem!!!! Undrar om hjärtat verkligen klarar denna smärta utan att gå sönder?
Har tänkt försöka röja upp lite i ditt rum, men det har jag tänkt så länge nu...det blir inte av. Det känns inte som jag är redo att ta bort dina saker än. Men jag ska iallafall städa bort allt som vi bara slängt in där. Sen ska jag möblera om i vardagsrummet. Du hör vilka planer jag har..det är inte säkert att det blir gjort idag heller, det får vi se.
I lördags var jag, Maria och Susanne till Sundsvall. Vi var på Ikea och tittade. Jag hittade ett pyttelitet soffbord som passade nya soffan. Den soffan som du längtade så efter men aldrig hann få se. Det minns jag att du sa kvällen innan du dog. Vi satt på varsin köksstol och tittade på tv. Då sa du att du längtade jättemycket tills soffan kom. När den väl kom några veckor senare så kunde jag knappt sitta där. Det var ju du som skulle sitta där under täcket och mysa på kvällarna. Du och Mattis...
Jill Johnson var i Sundsvall och signerade sin nya skiva. Vi var där och lyssnade när hon spelade några låtar. Jag hade skrivit några rader och tackat henne för omtanken hon visat oss sedan du försvann. Jag gav henne en Emma-ängel också. Ett halsband med en ängel som är gjort speciellt för din skull Emma. När Jill spelade så blev jag alldeles tårögd flera gånger..jag saknade dej Emma. Du skulle ju verkligen velat vara där och träffat din idol. Folk trodde väl att jag var knäpp, men dom vet ju inte varför jag tyckte det var jobbigt att stå där...
Nu ska jag prova att få något gjort..känner mej inte så inspirerad. Men du är nog inte så glad över röran vi har ställt till på ditt rum så jag ska prova att städa upp lite där. Älskar dej så mycket Emma!
En liten dikt
Liten sa: "Men när vi dött
och inte finns och så,
älskar du mej då?
kan kärleken bestå?"
Stor höll Liten hårt
och de såg genom sitt fönster,
såg på månens sken
och tusen stjärnors mönster.
Liten, se på alla stjärnor
som gnistrar min vän.
Och minns att några dog
för mycket längesen.
Där gnistrar de i natten,
de som en gång var.
Kärlek är som stjärnor,
den finns alltid kvar.
och inte finns och så,
älskar du mej då?
kan kärleken bestå?"
Stor höll Liten hårt
och de såg genom sitt fönster,
såg på månens sken
och tusen stjärnors mönster.
Liten, se på alla stjärnor
som gnistrar min vän.
Och minns att några dog
för mycket längesen.
Där gnistrar de i natten,
de som en gång var.
Kärlek är som stjärnor,
den finns alltid kvar.
Fina ord som någon skickat till mej. Det är så sanna ord!
Allhelgona
I helgen var vi till kyrkan. Det var ljuständning för alla som dött under året. Det var svårt att höra ditt namn läsas upp där Emma. Nästan alla andra var riktigt gamla, sen läste dom upp: Emma Karin Elsa Karlsson som dog vid en ålder av 11 år. Det är ju inte rätt på något vis. Då rann tårarna....igen.
Efter kyrkan så gick vi till din grav. Det var många som hade tänt ljus hos dej. En del hade skrivit så fina saker på ljusen, och det var väldigt vackert. Både hos dej och Rasmus lyste det många, många ljus. Senare på kvällen gick jag tillbaka en gång till. Då tände jag ett ljus hos Rasmus och bad honom att titta till dej åt oss. Stod där och pratade en stund med er. Det var så fint och rofyllt där på kyrkogården.
Mormor, "blo-blo" och kusin Moa var också här för att tända ljus åt dig. Sen gick Moa och Mattis med dina vänner på spökpromenad som dom sa. Dom hade haft så roligt. Jag vill tro att du också var med dom den kvällen. Du skulle älskat att vara ute och busat med dom. Det vet jag.
Din gravsten kom i fredags. Det känns skönt att den han komma upp före vintern, samtidigt som det känns så konstigt att se ditt namn på den. Jag vill inte riktigt förstå att du ligger där, men det är ju bara skalet. Du följer alltid med mej i hjärtat. Gravstenen blev speciell och fin, och ängeln sitter på stenen nu.
Den här veckan ska jag åka till Torbjörn, så ska han få hjälpa mej att laga botten på din fina fågelstuga som du gjorde i slöjden. Du var så stolt över den, men bara nån dag efter att vi hängt upp den så var hackspetten där och hackade upp ett större dörrhål. Men då vart du förbannad, och inte vart det bättre när han satt och hackade i stolpen utanför ditt rum så han väckte dej. Den hackspetten stod inte högt i kurs hos dej. Det var en av få gånger jag hörde att du vart arg på nåt djur.
Ska ta med mej hundarna och gå ut i skogen om ett tag. Det är så fint väder idag. Hej på en stund gogumman.
Sista bilden..
Det här blev sista kortet jag skulle ta på vår älskade Emma. Just hemkommen från Stockholm med flyg. Glad och stolt att hon hade vågat..Fredag kväll, fyra dagar innan det hemska..